annons

Vem ska bestämma?


Känsligt ämne, men jag tycker i grunden att småbarn INTE ska bestämma. Här och där märker jag att barn ställs inför val som de inte ens kan svara på. Mitt jobb som förälder handlar om att ge barnen tydliga verktyg så de kan manövrera smart i denna komplexa värld. I denna värld får inte ens jag som vuxen bestämma allt (även om det vore spännande..;-), men likväl ger vi våra barn oändligt massa val.

Jag upplever att val ofta gör barn osäkra, men det känns som att det är ”fy-fy” på att bestämma åt barn och ”bravo” om du låter småbarnen själva komma fram till vad de vill. Man hör föräldrar som står vid brödavdelningen i affären och frågar en fyraåring vad de vill ha för bröd. Man hör föräldrar som frågar barnen vad de vill ha att äta. Man hör föräldrar som låter sina barn bestämma hur man ska sitta runt ett bord på en restaurang. Och i nästa stund får de inte bestämma och då blir det katastrof. Att inte veta när man får bestämma över olika val måste vara extremt förvirrande. Tror vi föräldrar att våra småbarn är större än vad de är?

Att bestämma vad en treåring ska ha på sig är en enkel lektion i att barn måste lyda sina föräldrar. Som en bonus gör det även morgonprocessen mycket enklare. Jag tror inte att en treåring kommer på att de helt plötsligt vill bestämma vad de ska ha på sig, föräldrarna har öppnat upp för möjligheten att de ska få bestämma själva. Dessa föräldrar har ofta tusen förklaring på varför deras barn såååå gärna vill bestämma själva, eller hävdar klassikern att de är så tidigt utvecklade att de själva velat detta. För mig handlar det mer om att man som förälder inte tagit kommandot.

Då kanske man frågar sig, ”men vad gör det om hon får bestämma vad hon ska ha på sig?”. Svaret är att jag vill göra det enkelt för mina barn. Mamma och pappa är de som bestämmer. Detta för att deras barndom ska bli enkel med tydliga riktlinjer. De leker, äter, har roligt och sover. En problemfri tillvaro där det största problemet är att de inte kan knyta skorna, eller att syrran tagit leksaken. De lär sig att lyda vuxna och slippa stressen av att göra val. Allt eftersom de blir äldre utökar vi deras möjligheter att göra val, under begränsade former. Det som är skönt för mina barn är att de kan slappna av i vad som förväntas av dem. Jag ger inte ett budskap ena dagen och ett annat den andra. Jag vet själv hur det är i arbetslivet när man inte vet vad som förväntas av en eller vad jag kan bestämma, det kan vara fruktansvärt jobbigt och då är vi vuxna. Tänk då vad ett litet barn måste känna.

Men som med allt annat gällande uppfostran, det handlar om att vara konsekvent och envis. Belöningen kommer.
KANI

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>