annons

Såklart att man påverkar sina barns val…


13823587_10154455652403474_1105200609_n
(Laura Siegemund, vinnaren i Ericsson open i Båstad, tillsammans med Elin och kompis)
I helgen var jag och Elin och tittade på tennis i Båstad. Det är ingen hemlighet att jag älskar tennis och har såklart projicerat över detta på Elin. Elin är sex år och förstår inte själv att hon hellre hade velat spela fotboll, då hon aldrig har testat att spela fotboll. Hon vill heller inte gått på funky kidz, för att hon vet inte om att det finns eller vad det är för något. Jag har visat henne att jag älskar att spela tennis och det gör nu även hon. Det som är så intressant är när man talar med vissa föräldrar, att de vill ge sken av att de verkligen inte påverkat sina små barn att välja vissa aktiviteter, utan det har barnen helt själva kommit på att de vill. Visst, en sexåring som går på förskolan och pratar med sina kompisar kan bli påverkade där, men jag är övertygad att det till allra största del är vi föräldrar som påverkar våra barn och de val de gör. Varför tittar jag mig i spegeln emellanåt och inser att många av de val jag gjort påminner om de som mina föräldrar gjort?

Därför inser jag att min tennisförälskelse påverkat mina barn, och det gör mig inget. Det viktigaste är hur jag som förälder hanterar Elin om hon en dag kommer hem och säger att hon inte vill spela längre. Beror det på att kompisen inte längre spelar? Beror det på att någon sagt något taskigt på träningen? Eller tycker hon inte att det är kul längre? När de ärliga svaren på dessa frågor kommit fram, väljer man hur man ska hantera det. Jag tror det kommer vara en svår balansgång. Själv har jag varit en hoppjerka mellan olika sporter vilket gjort att jag aldrig blev bra i något. Jag hade nog önskat att mina föräldrar hade pushat mig lite hårdare i att satsa på en grej. Samtidigt har jag vänner som pushats så hårt av sina föräldrar i en viss sport att de numera hatar den. Hur hittar man den rätta balansen? Lösningen finns nog i ihärdig kommunikation.

Att jag och Elin fick en eftermiddag i Båstad själva gjorde susen för oss båda. ”Mamma, ska vi verkligen titta på riktig tennis? wow, coolt!”. Elin sträckte ut sin hand ur bilen på väg därifrån och ropade ”jag äääälskar tennis”. Det gör jag också, och vi får väl njuta så länge hon och jag tycker desamma. Men om du ska hitta någon skyldig till hennes kärleksförklaring för sporten, så är det inte hennes spontana, osedvanligt tidigt utvecklade insiktsfulla lilla hjärna, den skyldiga sitter bakom dessa tangenter….

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>