annons

När hjärtat är större än vad man själv tror!


Det är mycket nu. Elin har börjat skolan, Hugo går sista året på förskolan och kan inte längre luta sig på storasyrran, nya morgonrutiner med ett barn som ska ha frukost och ett barn som inte ska ha, packa gympakassar och komma ihåg informationslappar. Dessutom har jag extremt mycket på jobb, vilket kom till sin spets när fritids ringer en kvart innan jag ska hålla i en konferens. När allt detta är på gång och jag måste hantera allt själv, så finns det inte energi kvar för något mer ska gå fel. Vad händer då? Ljusen på bilen slutar funka. Att ljusen går sönder är egentligen en liten skitsak, men på en amerikansk monsterjeep så ska det gärna vara liiiiiiite mer komplicerat. Jag har gjort det förr men tajmingen med en fullpackad helg och inga bilfirmor öppna i byn kunde inte varit sämre. Tillsammans med allt annat när Jerry är borta, så blir detta en grej för mycket. Liksom droppen som får bägaren….. känsla.

Jag försöker lyckas, min pappa har lärt mig en del om bilar, man ska kunna byta däck och lampor och veta vad alla lampor på instrumentpanelen betyder. Jag suckar, längtar efter Jerry som löst det på fem minuter, tittar in mot vardagsrummet där barnen har fredagsmys. JAG VILL KLARA MIG! Jag vill inte framstå som gnällkärring nummer ett när Jerry är borta. Jag måste bita ihop, klara det och gå vidare.

Jag inser att jag måste ge upp, jag drömmer mig över till USA där fruar i samma situation som jag, kan få hjälp med just saker som detta. Jag stegar in i huset, är lite sur men inser att jag måste släppa det och försöka lösa det på något sätt under de få timmar jag inte är iväg under helgen. DÅ KOMMER DET! Ett sms från en polare. Kort och koncist ”Ska jag komma över och fixa lamporna?”. Helt plötsligt blev livet lite ljusare. Jag frågar när det passar honom. Han svarar ”är där om fem minuter”. Jag påpekar att det faktiskt är fredagskväll och hans sambo ska få barn vilken dag som helst. Han svarar bara ”lugnt, jag kommer”.
20160826
Det tog inte lång stund förrän Martin fixat lamporna. Det hade hunnit bli mörkt ute och jag höll i ficklampan. Jag noterade att han hade tre armband på armen, jag frågade vad de stod för. Det första var ”fuck cancer”. Det andra var ett armband där man stöttar människor som arbetar i uniform och utsätts för våld i tjänsten. Det tredje var soldier to soldier, för att stötta anhöriga till de som dött i strid.

Jag stod där stum av flera skäl. Att ställa upp sådär, trots att han inte visste hur mycket jag verkligen behövde hjälpen just idag, och samtidigt överraskas över de fina statements han gjort med sina armband.

Imorgon är det dags att besöka regementets dag i revinge. Det ska bli kul för barnen att få träffa pappas kollegor och vänner och att allmänheten får se revinge, vars många soldater just nu riskerar sina liv i Mali. Det handlar om att stötta varandra och imorgon kommer jag träffa fler som jag. Fler mammor och pappor, vars bilar går sönder, vars barn blir sjuka, vars släktingar och vänner som ifrågasätter vårt sätt att leva. Ett liv som innebär att en medlem i familjen försakar familjen för att arbeta för att andra familjer ska få leva i fred och frihet.

20160829

Och medan Jerry jobbar för fred under FN-flagg är jag så otroligt tacksam för sådana som Martin och Sofie, ni tror att ni hjälpte mig med en liten skräpsak ikväll, men i mina ögon var ni ikväll hjältar, riktigt goa hjältar!

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>