annons

Det närmar sig…


Så börjar det närma sig, att Jerry ska åka iväg. Det är ju inte första gången han ska åka iväg i fredens tjänst, så känslorna känns igen. Det är minutiöst planerande för att dels hinna träffa nära och kära innan han far och samtidigt ska ”allt” fixas hemma. Det handlar bland annat om att han ska lära mig värmepumpen, jag måste ha koll på bilarna, eventuella underskrifter gällande barnens skolgång måste förekommas och redan vara underskrivna, fönstren ska vara i ordning, krånglet med elementen måste vara under kontroll, och alla hans förberedelser måste vara klara.

Och mitt i allt detta ska vi hinna få tid för barnen och tid för varandra. Jag känner såväl igen känslan. Känslan av att springa i 200 kilometer i timmen för att på lördag när han rest helt stanna upp. Allt har de senaste månaderna handlat om just den 9 juli. Inget efter det har liksom planerats in. I denna situation uppstår den tudelade känslan av att man inte vill att han ska åka, samtidigt som det ska bli skönt att han äntligen åker iväg. På lördag är nämligen första dagen på fyra veckor som vi inte har något planerat. Märklig känsla, men som sagt, jag känner igen den.

IMG_2854
(foto: familjen rockar loss på en rastplats mellan Stockholm och Malmö under vår minutiöst planerade vardag)

Nästa vecka, då vardagen är igång igen uppstår nästkommande känsla, den då man börjar bygga upp ”det nya livet” med rutinerna för oss tre som är kvar hemma. Kanske något projekt man vill göra hemma, planerande av veckans alla aktiviteter. Barnens första frågor kommer då att komma om pappa kommer hem till helgen och då får vi prata om tidsaspekten, den är svår att förstå för så små barn.

I samma fas ska vi börja bygga upp vår kommunikationsstruktur. Det handlar om att hitta en modell för att kommunicera så att man inte ”stör den andra”. Låter märkligt kanske, men det är ganska vanligt. Jag kanske får en stund över i vardagens bestyr och tänker att det vore roligt att prata. Då kan inte Jerry prata. När jag senare har lagt barnen och äntligen lagt mig i soffan för att njuta av den enda serien jag följer, DÅ kan Jerry prata. Någon gång kan man ju leva med detta, men under ett år kan detta vara en grund för mycket irritation. Det gäller då att hitta en struktur för detta, vilket också kommer att ”sätta sig” de närmsta veckorna.

Sen kommer saknaden. När alla andras vardag trillar på som vanligt, är min så annorlunda. Fredagsmyset kommer kännas konstigt och även om man blir hembjuden till andra så fattas alltid något, Jerry. När du kommer hem från vänner med två sovande barn i bilen är man helt slut efter att man burit upp dem till sängen för att därefter lägga sig själv i sängen. Då känns det ensamt. Men samtidigt är saknaden något positivt, att få sakna någon är fantastiskt. Det gör att man tänker efter vad man verkligen uppskattar med sin respektive och man längtar efter att få ses. Många som träffar sin partner varje dag går miste om detta, att få sakna. Känslan när man ska ses igen, svetten i handflatorna trots att man varit tillsammans i massor med år. Pirret i magen. Känslan av att stå extra länge framför spegeln för att han ska tycka att jag är fin när vi inte setts på länge. Låta barnen förbereda sig inför att de ska ses igen och göra planer för speciella aktiviteter som bara de vill göra med pappa.

Och samtidigt i vardagen får jag höra berättas de spännande upplevelser som Jerry får vara med om i fredens tjänst. Världen just nu är så osäker, så att på nära håll få höra och vara en del av insatser för fred känns otroligt viktigt. Under ett år kommer vi varje dag att få en naturlig påminnelse om vad som verkligen är viktigt i livet, vilket ger ett schysst avslappnat perspektiv på ilandsproblemen som finns här hemma. Jag hoppas jag får hälsa på, så jag också får se en ny del av världen, en värld jag aldrig hade åkt till annars.

Nähä, dags att lägga sig, imorgon fortsätter det minutiösa schemat. Samtidigt kommer jag lite smått att lyfta blicken och fundera på vad de tre musketörerna ska göra efter lördag. Och även om inte Jerry är här, så vet jag att det kommer att bli bra.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>