annons

Dagsarkiv: 2016-09-14


Det vred sig i hela magen…

Här springer vardagen på i sin vanliga takt. Dock sker ibland de där sakerna som ställer allt på sin spets. Igår satt jag på möte och skulle visa en sak på min telefon. När jag öppnar den så ser jag det som jag inte ville se. En newsflash om att det skett oroligheter i det område där min man just nu arbetar som FN-observatör. Jag läser om texten, kunde jag ha läst fel? Tyvärr inte, det hade hänt. Jag insåg att stridsflyget som skjutis ned med allra största sannolikhet inte landat på min make, men jag inser att när två länder strider, är risken stor för represalier. Dessa represalier kan då ske där min man är. Hela magen vred ihop sig. Personen som jag hade mötet med undrade vad som hänt, jag kunde inte ens svara. Jag bad att få avsluta mötet. jag kunde bara fokusera på en sak, att höra hans röst.

Jag provade med första numret, kom inte fram. Testade andra numret, kom inte fram, testade tredje numret….han svarade. Han mådde bra och vi skulle höras senare. Direkt efter samtalet ringde jag hans mamma och pappa och mina föräldrar, jag la ut meddelande att allt var okej på Facebook till vänner och efter det satte jag mig i bilen. Tårarna började rinna ner för kinden. Varför grät jag? Allt var ju okej. Jag insåg att känslorna sitter utanpå kroppen. Jag har själv upplevt en talibanattack när vi bodde i Pakistan. Vi klarade oss men insåg att vara anhörig hemma är troligtvis värre än att vara på plats där man har kontroll över situationen. Att inte kunna påverka och vara långt borta är en förfärlig kombination.

Jag skulle nu slutföra min maratondag av möten, totalt ofokuserad och känslomässigt matt. Det gick, även om det inte gick så bra.

I allt som man sköter här hemma som anhörig till någon som arbetar för fred i världen, så finns det inte utrymme för känslomässiga anstormningar som situationer som denna skapar. Jag vet också att det handlar om att gå igenom det, plocka ihop alla delar, gråta, ta ett djupt andetag och gå vidare. Det gick bra denna gång. Jag får också ett perspektiv. Tänk att vara familj i dessa länder där oron vilar över en varje dag. Vi har det sååå bra i Sverige.
14302748_10154611355378474_1171451307_n kopia
Idag var en ny dag, solen skiner även idag. Dags för barnens aktivitet och själv ska jag jobba ikapp och njuta över att han kommer hem om en dryg vecka. Och för denna gång är oron okänd för barnen, de är glada över att pappa kommer hem och kan berätta mer om den häftiga kameleont han hittade härom dagen. And so life goes on….