annons

Månadsarkiv: februari 2016


Myndigheten mellanrummet

Ska man få träna när man har barnen på förskolan? Är det okej att handla på väg hem från jobbet innan du hämtar ditt barn på förskolan? Svaret är lika tydligt ja som det är nej. Skälet till att det inte går att hitta ett svar är för att det är viktigt att se hela samhället när du svarar på frågan. Regelverken i förskolan säger nej, men det är inte samstämmigt med det som skapar störst samhällsnytta. En undersköterska som gör mycket tunga lyft och som har en partner som arbetar skift borde få träna och ha barnen på förskolan. Varför? Jo, för att det kostar samhället mindre att ha barnet på förskolan två timmar ytterligare i veckan än att ha undersköterskan sjukskriven i flera år på grund av ryggskador.
Karin.jpg
Ska man få handla på väg hem? Nej, säger regelverket. Men jag tycker att om det är ett snabbt ärende så är det väl bättre att handla än att stressa till förskolan och hämta barnen och sen ha med dem, skrikiga och hungriga i affären. I dagens samhälle vill regeringen att båda föräldrarna arbetar heltid. Om livet ska gå ihop så behöver hela livet gå ihop. Vad händer annars? Man orkar inte, och blir sjuk, ofta utbränd/utmattad. Psykisk ohälsa ökar lavinartat, främst bland kvinnor som är småbarnsföräldrar och det kostar samhället massor med pengar.

Det finns säkert någon lat idiot som utnyttjar förskolesystemet för egen vinnings skull. Jag tror dock att de allra flesta vill vara så mycket som möjligt med sina barn och de kämpar för att få ihop livspusslet. Då måste systemet ha en inbyggd flexibilitet som gör att regelverket utgår från den unika familjesituationen.

År 2016 borde mellanrummet bli en egen myndighet som säkerställer att alla system talar med varandra. Jag är så trött på alla offentliga instanser som inte samsynkas så samhällets nytta optimeras (vi har inte ens pratat om patienter som kastas mellan vårdcentraler och sjukhus). När man skapar en regel inom en offentlig tjänst så borde det per automatik göras en analys över hur det påverkar hela den offentliga ekonomin. Vi borde alltid se till helheten, annars kostar det alltid för mycket att genomföra. Och vem ska då betala? Jag som skattebetalare såklart.

Hur skapar man då en myndighet för mellanrum? Det är en nöt att knäcka, men jag tror att den skulle bli lönsam direkt. Jag tar gärna emot idéer.


Vem ska bestämma?

Känsligt ämne, men jag tycker i grunden att småbarn INTE ska bestämma. Här och där märker jag att barn ställs inför val som de inte ens kan svara på. Mitt jobb som förälder handlar om att ge barnen tydliga verktyg så de kan manövrera smart i denna komplexa värld. I denna värld får inte ens jag som vuxen bestämma allt (även om det vore spännande..;-), men likväl ger vi våra barn oändligt massa val.

Jag upplever att val ofta gör barn osäkra, men det känns som att det är ”fy-fy” på att bestämma åt barn och ”bravo” om du låter småbarnen själva komma fram till vad de vill. Man hör föräldrar som står vid brödavdelningen i affären och frågar en fyraåring vad de vill ha för bröd. Man hör föräldrar som frågar barnen vad de vill ha att äta. Man hör föräldrar som låter sina barn bestämma hur man ska sitta runt ett bord på en restaurang. Och i nästa stund får de inte bestämma och då blir det katastrof. Att inte veta när man får bestämma över olika val måste vara extremt förvirrande. Tror vi föräldrar att våra småbarn är större än vad de är?

Att bestämma vad en treåring ska ha på sig är en enkel lektion i att barn måste lyda sina föräldrar. Som en bonus gör det även morgonprocessen mycket enklare. Jag tror inte att en treåring kommer på att de helt plötsligt vill bestämma vad de ska ha på sig, föräldrarna har öppnat upp för möjligheten att de ska få bestämma själva. Dessa föräldrar har ofta tusen förklaring på varför deras barn såååå gärna vill bestämma själva, eller hävdar klassikern att de är så tidigt utvecklade att de själva velat detta. För mig handlar det mer om att man som förälder inte tagit kommandot.

Då kanske man frågar sig, ”men vad gör det om hon får bestämma vad hon ska ha på sig?”. Svaret är att jag vill göra det enkelt för mina barn. Mamma och pappa är de som bestämmer. Detta för att deras barndom ska bli enkel med tydliga riktlinjer. De leker, äter, har roligt och sover. En problemfri tillvaro där det största problemet är att de inte kan knyta skorna, eller att syrran tagit leksaken. De lär sig att lyda vuxna och slippa stressen av att göra val. Allt eftersom de blir äldre utökar vi deras möjligheter att göra val, under begränsade former. Det som är skönt för mina barn är att de kan slappna av i vad som förväntas av dem. Jag ger inte ett budskap ena dagen och ett annat den andra. Jag vet själv hur det är i arbetslivet när man inte vet vad som förväntas av en eller vad jag kan bestämma, det kan vara fruktansvärt jobbigt och då är vi vuxna. Tänk då vad ett litet barn måste känna.

Men som med allt annat gällande uppfostran, det handlar om att vara konsekvent och envis. Belöningen kommer.
KANI


Att fånga dagen…på riktigt!

Kalendern är ofta helt full, vilket gör att det finns ingen tid för att…. fånga dagen. Låter kanske som en klyscha, men vi har sällan möjlighet att känna efter vad dagen har att erbjuda, då den redan är full med arbete och aktiviteter. Trist tycker jag. Igår sken solen och det andades vår, så jag och Hugo struntade i alla måsten och tog bilen och drog till havet för att njuta. Att se sitt barn i stunden när man inte planerat är helt underbart! Jag fick höra många intressanta tankar, jag undrar hur en en så liten hjärna kan ha så många tankar. Vi pratade igenom mitt jobb, hans pappas jobb, vad han själv ska jobba med, att smoothien såg ut som ett lejon, att mössan kliade, hur coola bilar ser ut, vilka kompisar han leker med på förskolan och hur mycket han saknar pappa som är bortrest hela veckan.
hugo och jag i lomma
Ja, tänk vad lite sol, ny miljö och att vara närvarande kan göra. Tack för en underbar eftermiddag Hugo, jobbet fanns kvar på kvällen när du somnat bland dina 30 bilar i sängen….


Är allt bra nu i förskolan?

Skolverket gick i fredags ut med nya riktlinjer för förskolan, på uppdrag av regeringen. Mindre barngrupper stod på schemat och hur man kopplar detta till att skapa en trygg pedagogisk verksamhet. Detta är inte regler, utan rekommendationer. När jag läser det stödmaterial som Skolverket skickat ut blir lite mörkrädd. Det är väldigt många fina ambitioner och önskemål, men ingenstans ser jag smarta lösningar.

Allt som Skolverket skriver, tycker jag stämmer. Det finns inget i det som Skolverket rekommenderar som är fel. Jag tror även att de allra flesta förskolepedagoger håller med om allt som står skrivet. Hur utemiljön ska vara eller hur pedagogiken ska hanteras. Problemet är ju att pedagogerna klagar på att de inte hinner med. Skälet till det kan vara storleken på grupperna eller att man inte har tillräcklig utbildning. Men lika många gånger verkar det vara ekonomiska skäl. ”Vi måste veta fyra månader före sommaren hur mycket personal vi behöver ha så vi kan spara in lite pengar där?”, ”Vi tar in ett barn till för att klara budget”, ”vi har för många pedagoger som är sjuka så vi hittar inte personal, därav blir det för många barn per pedagog”. Detta är den vardag som jag tror att pedagoger, förskolechefer och föräldrar lever i.

Så finns då de där goda exemplen. Förskolan där man inte talar om antalet barn, personalen är inte sjukskriven, de har arbetat tillsammans i många år. Varför skiljer det sig? Jag tror att det beror på exakt samma faktorer som på många arbetsplatser, rätt beslut och rätt personal och smart ekonomi i kombination. Var någonstans kan jag i Skolverkets material läsa om hur man kan vara ekonomiskt smart i förskolan utan att spara in? Hur ofta lyfter man fram förskolor där det fungerar bra, låter dessa chefer inspirera andra? Kan man samverka och underlätta kring upphandlingar? Kan man skapa smarta rekryteringspooler nära verksamheterna? Kan man tjäna pengar i verksamheten utan att det går ut över verksamheten (hört talas om förskolor som säljer frukost till föräldrar, då de ändå gör frukost till barnen)? Hur optimerar man scheman? Jag ställer mig frågan igen, varför ska varje förskola uppfinna hjulet själv?

Personalomsättning är enligt föräldrar i Samhällsnyttan det största problemet. Mindre barngrupper är vetenskapligt bevisat att det skapar trygghet bland de små barnen. Dock inte bland de större. Det låter mer som att man greppar efter halmstrån.

Jag vill se en scanning av förskolor i Sverige, plocka ut dem som driver en verksamhet som funkar optimalt (både ekonomiskt, pedagogiskt och har hög kundnöjdhet) och satsa mer på att de ska sprida sina smarta lösningar på alla vardagsproblem istället, då kan vi få till en förändring.

Regeringens ambition är god, men som vanligt släcker man bränder istället för att lösa de verkliga problemen. I de signaler som jag som förälder får från förskolan är ekonomin det största problemet. Låt förskolor bygga upp sina verksamheter på en smart bas och inte ge dem omöjliga mål att uppnå från början. Vår framtid står på spel, vågar vi bara skriva fina ord eller kan vi skrida till verket?

första dagen på förskolan
(Vår dotters första dag på förskolan)


Sugen att gå på lekplats?

Samhällsnyttan, som jag skapat, är en app och en hemsida (www.samhällsnyttan.se) där du hittar till alla lekplatser i Sverige. Den är gratis att ladda ner och använda. Så idag är det söndag, hitta till en ny lekplats genom Samhällsnyttan! Glöm inte att betygsätta den och skriva vad du tycker om den (lite som Tripadvisor) så hjälper vi varandra att hitta bra lekplatser!
defaultLekplats
Ha en skön söndag!!