annons

Månadsarkiv: december 2015


Varför är vi mest bekymrade över hur andra barn ska behandla våra barn?

En förälders största oro är ju att ens barn ska fara illa. Vi försöker skydda så gott det går, vi är engagerade och frågar om de haft det bra i skolan. Vi försäkrar oss om att de har vänner och inte känner sig ensamma och att de får vara med på olika idrottsaktiviteter.

Något som vi däremot inte frågar våra barn, är hur de behandlat sina vänner under dagen? Hur god vän har ens eget barn varit mot andra barn? Vi frågar sällan om de gjort något särskilt bra mot en kompis under dagen. På nyheterna kan vi idag höra om instagramkonton där barn filmar varandra när de misshandlar varandra eller filmar när man utsätter andra för sexuella trakasserier och övergrepp. Detta beteende har inte börjat över en dag. Det har börjat med att man inte fått lära sig vad som är mitt och ditt eller vad som är rätt och fel, när de var små. Detta har sedan fått fortsätta och vips står en förälder helt oförstående till varför ens barn slagit någon annan, eller tvingat någon annan att utföra sexuella handlingar mot sin vilja.
barn leker
För att skapa en bra värld måste vi uppfostra våra barn. Vi måste lära dem att behandla sina närmsta så som de själva vill bli behandlade. Dessa värderingar bär de med sig längre fram i livet. Framför allt, föregå med gott exempel, var själv en god medmänniska och visa det för era barn!

Vi föräldrar MÅSTE vara lyhörda för andra barn och vuxna om de lyfter frågan att ens eget barn betett sig illa och inte per automatik ta egna barnet i försvar. Vart finns föräldrar som ser sina barn på Instagram slå ner ett annat barn? Och hur agerar en föräldrar efter att man fått veta att ens barn gjort detta mot andra?

Det gör ont i mitt hjärta att barn behandlar varandra illa. Barn föds inte elaka, det handlar om vad vi lär dem. Om vi undrar varför det ser ut som det gör i världen, så handlar det just om detta. Korruption handlar om människor inte lärt sig att skilja på mitt och ditt. Krig handlar om att man inte kan skilja på rätt eller fel.

Snälla, jag vet att ni älskar era barn, men ibland måste man fatta tuffa beslut för att visa kärleken. Ge dina barn redskap att bli en god medmänniska, och försvara dem inte när de gör fel. Det är mänskligt att fela, men barn måste verkligen förstå att de gjort fel och få verktyg för hur man gör rätt. Annars kommer det få förödande konsekvenser längre fram i livet.

Och för er föräldrar som alltid hittar förklaringar till varför era barn beter sig illa, ni borde inte få vara föräldrar, ni förstör era barns möjligheter att få ett lyckligt liv!!

Foto: freedigitalphotos.net


Döden kom och knackade på

Döden har hälsat på i vår familj, två gånger på kort tid. Jag tycker inte om döden. Den är så definitiv. Hur gärna man än vill, så kan man inte återskapa livet. Visst, det är naturligt att en 94-åring dör, men i 94-åringen fanns ju gammelfarfar Hugo från Österlen, han som berättade roliga historier från förr och blev tårögd när Elin, 5 år, gav honom en stor blöt puss mitt på munnen. Han tyckte det var roligt att det nu fanns tre Hugo Nilsson, han själv, vår son och en ”boonne i hammenhög”. Våra barn älskade att åka till gammelfarfar, han var ju annorlunda, gammal. Barn behöver umgås med gamla människor, de har levt ett helt liv och har otroligt mycket att berätta och erbjuda. Samtidigt ser man hur de gamla njuter av att svara på frågor som till exempel handlar om varför de är så skrynkliga.
IMG_0942
(Hugo och Hugo)

I Sverige är vi inte så duktiga på att umgås med äldre, man hör ofta barn som tycker det är tråkigt att besöka äldre släktingar. Jag tror att skälet till det är att vi föräldrar inte engagerar oss i äldre. Vi engagerar oss inte och frågar inte om deras spännande livsöden, vi sitter och gäspar samtidigt som vi tycker att vi nu ”gjort en välgärning” när vi besökt dem. Dessa signaler till barnen skapar ju inte direkt intresse. Jag har själv växt upp i ett hus med mormor och morfar. Detta gjorde att vi umgicks tätt och ofta. Den relationen har jag glädje av idag, även om det var flera år sedan de gick bort. Så mina varmaste rekommendationer är att låta barn umgås med gamla, så mycket det bara går!

Så när vi satt där i kapellet igår, och när musiken flödade, trängde solstrålarna in i lokalen. På något sätt ville gammelfarfar Hugo berätta att han nu har det bra, nu får han äntligen träffa sin kära Svea igen. Det vi får göra är att bära med oss de underbara minnena vi fick tillsammans, och prata ofta om honom med barnen. De har ett otroligt logiskt förhållande till döden. Är man inte här på jorden, är man i himlen och alla som redan åkt dit leker nu tillsammans, inklusive hundar, fåglar, spindlar, fiskar och annat som tyvärr dött. Jag kommer aldrig vilja ta den tanken från barnen. De ledsna känslorna tar sedan uttryck på sitt sätt. Elin saknade gammelfarfar Hugo en kväll när hon satt och pysslade. Hon kom sedan med ett brev till mig och ett till Jerry som det stod Hugo på, omgivet med en massa hjärtan. ”När jag saknade honom skrev jag hans namn och då kändes det bättre, nu får ni breven så om ni också blir ledsna kan ni titta på namnet, mamma och pappa”. Ja tänk så rätt en 5-åring kan ha!