annons

Månadsarkiv: oktober 2015


Att ge barn bästa förutsättningarna!

En av de vanligaste frågorna man ställer sig själv som förälder är; ”hur kan jag ge mina barn de bästa förutsättningarna i livet?”. Det finns inget enkelt svar på den frågan, men idag har jag fått lyssna på en känd författare och pedagog vid namn Gunilla Wahlström som visat mig vägen.

Dels frågade jag vad det största problemet i skolan är. Hon svarar ”auktoritetsproblemet”. Vi föräldrar har inte lärt barnen att det är vuxna som bestämmer, oavsett om du är förälder eller lärare. Jag tycker det är tragiskt att vi föräldrar inte ens klarar av att säga nej om det lilla barnet vill ha en kaka till och tjatar tillräckligt, att de inte behöver sitta still när man äter middag, eftersom ”de har så mycket spring i benen”, att de inte behöver lyssna på tränaren på barnaktiviteten, då ”det bara är på lek”. Gunilla kan intyga att dessa som till synes nu är oviktiga små beslut kan ge betydligt större problem längre fram i livet, i skolan.

Lärare orkar inte att stimulera det individuella barnet och ge dem bästa förutsättningarna, när barnen inte ens klarar av att sätta sig på sin plats och vara tyst när lektionen börjar. Jag blir så arg över hur vi misslyckas. I detta så upplysta samhälle, hur kan det kortsiktiga vara så i fokus att vi bortser från vilka effekter det får längre fram i livet?

Ett resultat är att idag väljer de som skulle kunna vara fantastiska lärare ett annat yrke. De vill inte ta skit från små barn med attityd, och som säkerligen har en påhejande förälder bakom sig som totalt frånser att deras barn troligtvis är grunden till problemet. Jag tycker synd om det barnet som inte fått bättre uppfostran hemifrån. Det är säkert därför som lärare flyttar runt och därmed får barnen inte kontinuitet heller. När ska vi föräldrar fatta att vi måste skärpa oss???

Givetvis, då kommer alla och hävdar att det är diagnoser hit och dit som förorsakar det mesta. Visst, det finns barn med diagnoser, men det finns också barn som inte kan sköta sig. Och tack vare den sistnämnda kategorin (vars syndabock är föräldrar och inte barnen) får den förstnämnda kategorin lida, de som verkligen behöver hjälp och individuell anpassning.

Så istället för att jobba ihjäl er för att barnen ska kunna prata vid ett års ålder, låt barnen vara barn och lär dem de viktigaste redskapen i livet, respekt, ärlighet, omtanke och TÅLAMOD!

Och för att avsluta med Gunillas ord ”Barn får aldrig fatta beslut om sådant som de inte kan förstå följderna för”. Helt rätt, och sluta skyll på olika omständigheter, ta ansvar, föräldrar!!!


Höstlov – en övning i att inte bry sig om andras ageranden

Nu är det höstlov i landet. Överallt kommer debattinlägg kring problematik som omgärdar höstlovet. Föräldrar som inte har råd att åka på utlandssemester, föräldrar som inte har möjlighet att vara lediga under just denna veckan, och föräldrar som inte har råd med alla aktiviteter man kan göra under veckan.

Jag tycker synd om alla dessa grupper, jag förstår att man känner sig otillräcklig. Skälet till detta är att Sverige och svenskar alltid velat följa den stora strömmen och inte njuta av att fatta egna beslut. Barn kommer aldrig ställa krav (om man inte lärt dem att göra det) på att din familj måste åka utomlands. Det är du som förälder som ser andra familjer åker iväg och känner att du vill göra desamma. Om man inte har möjlighet till detta så tycker jag att man har två val. Antingen så deppar man ihop (vilket går ut över barnen) eller så tar man tag i frågan. Det betyder att om man måste jobba under höstveckan så förklarar man sakligt för barnen som det är. Istället för den vanliga kvällsmaten vid matbordet kan man väl bygga upp ett tält hemma i köket (ett lakan och stolar är allt som krävs) och äter kvällsmat i det coola tältet. Barnen kommer älska det! Eller så sätter man sig och spelar spel tillsammans. Att man gör en liten extra insats hemma för att umgås med barnen.

mellanvångens lekplats
((fin lekplats i Staffanstorp. alla lekplatser hittar du till i www.samhällsnyttan.se)

Om du är ledig men inte har råd att åka utomlands, då gör man picknick på lekplatsen. Man kollar upp gratisaktiviteter för barn i kommunen eller grannkommunen. Eller gör skattjakt i trädgården samtidigt som man krattar löv. Eller varför inte hitta en lokal park där man kan hoppa i löven? Barnen kommer att älska ditt engagemang!

Vi föräldrar måste börja vara stolta över våra möjligheter. Har man inte råd med samma sak som grannen, vad gör det? I hela livet i hela världen så kommer vi ha olika förutsättningar, vi måste lära oss att leva med det och även lära våra barn att det är så det fungerar. Det som inte kostar något är kreativitet, kärlek och omtanke. Detta är värden som vi ska lära våra barn. Ha inte dåligt samvete för det du inte kan göra, var stolt för roliga saker du kan göra med dina barn.


Fröken, får jag vässa min penna?

Med viss rädsla för att låta präktig och ”det var bättre förr”, så har detta med barns möjlighet att ha sina egna mobiler i skolan gjort mig lite galen. I Expressen beskrivs en skola som nu tagit det stora steget att förbjuda egna mobiler under dagarna för att ”barnen inte lekte längre”. Rasterna handlar om att en sitter med sin mobil i handen och en grupp står och tittar på skärmen.

Tekniken har gett oss nya metoder för att anta problem, underlättat pedagogik och ökat kommunikationsförmågan. Jag kan inte nog försvara tekniken och hur avgörande den är, inte minst för våra barn. Som två-åring kunde Elin öppna min telefon, hitta skype och ringa mormor. Det handlade inte om att Elin är extremt smart, det är tekniken som är smart och väldigt pedagogisk. Tekniken har gett mormor och Elin en närvaro i varandras liv, som varit omöjlig tidigare på grund av det geografiska avståndet.

Men när jag hör talas om en lärare som ber en elev sluta hålla på med sin telefon på lektionen och när han närmar sig eleven stoppar hon mobilen innanför bh:n, så får jag mig en rejäl tankeställare. På något sätt så är det dags att mogna med tekniken. Skapa vett och etikett kring hur man använder tekniken. Det är en förbannelse när man hamnar där vid middagsbordet med mobilen i handen. Desamma gäller mobilerna i klassrummet. Det personliga mötet måste få ha en central plats både vid middagsbordet och i klassrummet.

Vad ungdomar efterfrågar är väl uppmärksamhet. Själv fanns inte chattforum när jag gick i skolan. Vi vässade ju blyertspennan i förhoppning om att möta blickar på väg tillbaks till bänken. Detta möte måste komma tillbaks i klassrummet! Låt mobilerna ligga inlåsta i fack tillsammans med jackan, behöver man ringa får man väl göra som vi fick göra, fråga läraren!


Me, myself and I!

I vårt samhälle så talar vi ofta om jaget, det är viktigt att jag får göra den karriär jag vill, att jag får uppleva saker i världen, att jag ska känna den verkliga lyckan. Detta tycker jag är bra, för att om jag mår bra så mår omgivningen också bra.

Samtidigt så finns det en baksida av ”jaget”. Det handlar om jag-centreringen, som kan sluta i egoism. Det viktigaste är att jag mår bra, oavsett hur andra i omgivningen mår. När man blir förälder så lär man sig väldigt snabbt att barn inte bryr sig om mitt ”jag”, det handlar om barnens behov till hundra procent. Väldigt nyttigt, tycker jag. Det handlar om att ta hand om barnen och serva med det som behövs. Problemet är nog ofta att man glömmer sig själv i fokuset på barnen.

När barnen växer så inser man att man återfår tid för ”jaget”. Det jag märkt är hur viktigt det är att forma ”jaget efter barn” på ett bra sätt. Vi finns och lever bland människor och då måste vi tänka utanför oss själva. Flyktingkrisen har visat varma känslor hos medmänniskor som vill hjälpa andra. Jag skulle även vilja få in den omtanken i vardagens liv. Att vi bryr oss mer om varandra, vänner, kollegor och bekanta. Att göra något för någon annan skapar den största lyckan hos jaget. Små enkla saker, som visar på omtanke!

Så ta gärna tillfället i akt och gör något bra för era vänner imorgon!
Natti


Morgongnället – den värsta sorten!

I morse var det dags för Elin att köra gnället. Gnäll för vad hon skulle ha på sig, gnäll för att borsta tänderna och gnäll för att borsta håret. När man själv är trött ligger det nära till hands att börja skälla, särskilt då man har bråttom. I morse var jag dock inte trött, utan på ett ganska gott humör.
tvättmaskin
Jag valde därför att göra en historia av det. Jag ropade till barnen att snabbt komma till badrummet. Väl på plats så gick vi fram till tvättmaskinen. Jag berättade:
– Jag har fått stora problem med tvättmaskinen, den gnäller och gnäller och nu behöver jag er hjälp! Pappa är ju inte hemma, så vi måste lösa detta tillsammans. Har någon av er teknisk kompetens och kan lösa detta? Vi behöver en skruvmejsel, tror jag.
Elin tittade på mig och sa:
– Men mamma, det kan inte vi göra, vi är faktiskt barn, har du inte tänkt på det?
Vi skrattade lite och sen var gnället borta.

Jag inser att denna manöver klarar man inte när man är trött, men det funkade idag, så kanske kan vara lite inspiration till er andra! I feel good! ”Trolla bort gnället” borde man få betalt för!
Ha en bra dag!