annons

Månadsarkiv: juni 2015


Sommaren – tiden för att hitta energi, men för vem?

Att bli förälder gör att barnen hamnar högst på prioriteringslistan. Jag anser att en god förälder är allt annat än en egoist. Det handlar om att sätta barnet i främsta rummet. Dock kan jag ibland se att det blir skevt i prioriteringen, när man spenderar så mycket tid med sitt barn att man ”glömmer”, eller inte anser att man ”har tid” att vårda varandra. Att ta hand om varann är den största gåvan vi kan ge till våra barn! Så även om sommarens aktiviteter innehåller lekplatser, camping på små ytor, Astrid Lindgrens Värld, Kolmården, fiske eller shopping, så måste vi hitta stunderna när vi som par får vara tillsammans utan barn. Att vakna upp själva som ett par är nog det som gett mig som småbarnsföräldrar mest energi, något jag tog för givet innan vi fick barn. Våra föräldrar och vänner har tagit hand om våra barn över natt, och vi har låtit dem ta hand om våra barn för att få tid tillsammans. Jag är så otroligt tacksam för detta!
äldre paret
Min önskan är att få åldras med Jerry. Att vi, när vi är pensionärer, kan sitta och skratta åt minnena av när jag som gravid hade en kräkhörna i trädgården och hantverkarna hade en kisshörna när vi renoverade huset. När jag några veckor efter återbesöket hos barnmorskan efter förlossningen av Elin tar ett graviditetstest och inser att jag kommer föda ett barn till, ett år efter det första. När man matat två bebisar och precis fått dem i säng och blir hittad av Jerry när man somnat med huvudet på matbordet. När jag fick bita mig i kinden för att inte skratta när Elin som 3-åring berättar för mig att livet faktiskt inte alltid är så enkelt.

Alla dessa minnen som då var otroligt jobbiga men som man kan le åt när man får lite distans. Därför ska vi nu ha en helg när barnen är hos farmor och vi ska umgås med vänner. När denna helg är slut kommer vi ha mer energi (även om vi är trötta), och all den positiva energi ska vi lägga på våra barn!

Ta tid för varann i sommar!


En förskola som sticker ut!

birgitta kopelman
I Samhällsnyttan ger föräldrar betyg och kommentarer om vad man tycker om sina barns förskola. En förskola som sticker ut, i positiv bemärkelse, är Sannaparkens förskola i Malmö. Höga betyg och fantastiska omdömen finns att hitta i Samhällsnyttan och därför tog vi kontakt med förskolechefen Birgitta Kopelman för att höra vad som ligger bakom dessa föräldrars positiva inställning till Sannaparken.

Birigtta, vad är skälet till att Sannaparken fått så fina omdömen från föräldrar i Samhällsnyttan?
– Jag tror att det främsta skälet är att vi har en engagerad och professionell personal. De har ett verkligt och genuint intresse för barn. På Sannaparken försöker vi ha ett tänk som tar sitt ursprung i att vi är en enhet, inte flera avdelningar. Alla föräldrar och barn ska känna all personal. Allt för att skapa en trygghet. Personalen är noga med att föräldrarna ska känna sig sedda och att man anpassar sig utifrån de olika behov som barn och föräldrar har.

Vidare tror jag att det är viktigt med bra lokaler. Sannaparken har ljusa och fräscha lokaler och en inbjudande gård. Lokalen är utformad så köket är i mitten av huset, så att kocken kan interagera med barnen och personalen.

En kommentar från en förälder är att personalen ”ser barnet”. Vad tror du det betyder?
– På förskolan har vi en gemensam barnsyn, en framtagen strategi som beskriver hur vi ser på barnen. De är det viktigaste och det måste synas i allt vi gör. Att därmed utgå från olika barns individuella behov är viktigt för att barnet ska känna sig trygg och sedd. Vi har arbetat mycket med detta under många år och det är roligt att det märks, säger Birgitta.

En annan förälder skriver att ni är bra på att ta hand om barn med funktionshinder, har ni profilerat detta?
– För några år sedan arbetade vi med habiliteringen i stadsdelen. Då byggde vi upp Sannaparkens kompetens på området och då personalen ska kunna arbeta med alla barn så har en övergripande kompetens kommit in i organisationen. Vi har också arbetat med att i lokalerna, att göra dem tillgänglig för alla barn, vilket då underlättar för barn med funktionshinder. Sen tror att jag föräldrar till barn med särskilda behov har rekommenderat vår förskola till varandra och därmed har vi kunnat arbeta dagligdags med dessa frågor genom åren.

Vad gör förskolan så speciell och vad är nyckeln till framgång?
– Vår personal har ett genuint intresse för barn och det är ett grundkrav. De har även stort engagemang för att lära barn och arbeta efter pedagogiska planer. Därefter är det enormt viktigt hur vi lyckas kommunicera med föräldrarna. Möten med föräldrar, om det är i tamburen varje morgon eller under föräldramöten vi har planerat så är det viktigt att man gör individuella bedömningar. Den enskilda föräldern och barnets behov behöver mötas i den utsträckning som det är möjligt. Återigen, att alla föräldrar känner all personal är enormt viktigt.

Internt arbetar vi konstant med att det Sannaparken är ett hus och en förskolebuss, inte fem avdelningar (som vi har idag). Med det tänket så hamnar barnen och föräldrarna i fokus, vilket är korrekt. Man hjälper varandra i organisation för att helheten ska fungera, istället för att tänka att verksamheten på ”min avdelning” ska fungera.

Det är viktigt att alltid utvecklas och utveckla verksamheten. I min roll försöker jag hitta inspiration för att alltid fortsätta utvecklingen av Sannaparkens förskola.


När en film framkallar de finaste känslorna!

En film som delas just nu är en beskrivning av ett äldreboende i Seattle som finns i samma lokaler som en förskola. När jag tittade på denna så strömmade tårarna ner för mina kinder. Det fina som uppstår när olika generationer träffas är obeskrivligt. Lika stora vinnare i denna konstellation är barnen och de gamla. När de rynkiga händerna leker med barnens händer så finns där något speciellt. Starten och sluten på livet möts på ett så naturligt sätt.

Osökt kom jag in på tjänsten Samhällsnyttan som jag skapat. Den är skapad med en önskan om att alla era goda åsikter kan skapa positiva förändringar. Kanske kan detta exempel kan föras in här i Sverige? Kanske kan vi våga tänka nytt inom hur de offentliga tjänsterna utformas så den totala samhällsnyttan hamnar i fokus, snarare än respektive tjänst. I filmen möts äldreboendet och förskolan och det skapar en dynamik som ingen av dem kan skapa själva.

Själv är jag uppväxt de tio första åren i samma hus som mormor och morfar. Det jag fick med mig av dem har jag nytta av varje dag. När jag ser äldres händer så tänker jag direkt på mormor. Oändligt antal gånger tog mormor mina händer och jag fick känna på hennes mjuka hud och alla veck och tyckte att tryggheten i hennes händer var oslagbara. Min mormor Elin var så vacker och att jag fick växa upp med henne gav mig fler perspektiv.
mormor
Bild på mormor när jag fyllde ett år.

Skriv gärna vad ni tycker om era barns skola eller äldres äldreboenden i Samhällsnyttan, så kanske vi med alla åsikter tillsammans på ett ställe, kan skapa nya förändringar, som skapar samhällsnytta för oss alla!

Glad midsommar och ta er några minuters tid för att titta på filmen som du hittar här.


Ta bort hetsen kring barnkalas!

bild födelsedagskalas
Jag har haft lite huvudbry kring konceptet barnkalas för mindre barn (3-5 år). Det som chockat mig mest sedan jag dragits in i den världen är hur påkostade de är. Det är ponnyridning, temafester, lekland, dyra presenter, avancerad mat och godis i överflöd. Till råga på allt så ska allas föräldrar vara med, vilket gör att stackars arrangören per automatik får dubbelt så stort skara människor att hantera. En förälder som läser bloggen hörde av sig till mig i uppgivenhet och frågade om jag inte kunde skriva något om detta, då senaste kalaset för hennes barn hade kostat flera tusen! Att känna ekonomisk oro för att konceptet födelsedagskalas blivit för kostsamt känns nästan lite tragiskt.

Varför måste vi trissa upp det? I min värld borde vi säga stopp till oss själva, vad sänder vi för signaler till våra barn?

Om man har ett kalas för en femåring, varför är det inte tillräckligt att ge bort en teckning? En teckning som man lagt lite energi på, som man skrivit sitt och födelsedagsbarnets namn på, gjort fina kanter och ett kul tema. Givetvis kan man slå in den som en present.

Varför måste det vara stora godispåsar att ta med sig hem efter att man kastat i sig mängder med glass och snacks och därmed redan har en alldeles för hög sockernivå? Och varför måste en förälder till en femåring vara med på kalaset? Vi föräldrar har ju dessutom en tendens att plocka fram det sämsta i våra barn.

Jag säger inte att vi ska ta bort det roliga i barnens kalas. Jag säger att vi ska arbeta mot konceptet lagom. Barn bör vara glada för att få ett paket, oavsett vad det är i paketet. Vi vuxna bör reflektera över att låta barn vara glada för det lilla. Jag är helt övertygad om att det lilla tids nog blir en stooooor önskelista, men den tar vi i tonåren!


Min älskade Hugos framtid

hugo
Detta är en bild på min älskade son Hugo. Som ‪mamma‬ och ‪förälder‬ tar jag mitt ansvar för att uppfostra Hugo så han får de bästa förutsättningarna i livet. Men det räcker inte. Hugo ska få gå i en bra ‪förskola‬, en bra ‪skola‬ och tillsammans med min och min mans uppfostran ska Hugo växa till en bra medborgare och människa. Vad som är bra för oss föräldrar är olika, men ingenstans kunde jag hitta vad andra tyckte om till exempel en förskola. Tillsammans med informationen från förskolan och kommentarer från andra föräldrar skulle jag kunna hitta den förskolan som passar mig och Hugo bäst. Detta var startskottet för ‪Samhällsnyttan‬.

Nu är Hugo 4 år och det jag behöver för att kunna göra bra val för min älskade son, är att Du betygsätter och kommenterar ‪förskolor‬ och ‪skolor‬ i ‪Sverige‬, som Du har erfarenhet av, i Samhällsnyttan (www.samhällsnyttan.se). Då kan jag göra bättre beslut för Hugo och och när Du behöver informationen för Dina barn så finns den där!!
Genom att du skriver goda och dåliga erfarenheter kan jag driva frågor för att hela tiden förbättra skolan, utifrån föräldrarnas erfarenheter. Tillsammans har vi ju större möjligheter att påverka! /Karin