annons

Månadsarkiv: maj 2015


Har föräldraskapet blivit en serviceinrättning?

Flera utredningar har nu lagt korten på bordet vad gäller svenska skolan. Den har havererat. Den ”svenska modellen” är som bortblåst och barn klarar inte av grundläggande kunskaper efter examen. I gårdagens Expressen gick att läsa om en lärare som nu skulle ta i med hårdhandskarna. Han skulle rapportera varje försenad minut som otillåten frånvaro. Att detta basala känns som att ”ta i med hårdhandskarna” känns som ett totalt nederlag för lärarkåren. Om jag hade varit lärare hade jag inte kunnat känna mig nöjd med mitt jobb och hade verkligen funderat på hur man kan ändra på detta. Att bli martyr och tycka att högre lön är enda lösningen kommer aldrig fungera, förändring måste börja hos mig själv. MEN, med detta sagt, så tror jag inte att det fundamentala problemet ligger i skolan.

Det är vi föräldrar som är problemet. Vi har förvandlat oss själva till en serviceinrättning för våra småbarn, i tron om att vi hjälper våra små. Vi servar dem med lösningar, vill de inte ta på sig kläderna själva, så hjälper vi dem. Vill de inte sitta vid matbordet när vi ska äta, så får de springa runt med maten i handen. Vill de ha en kaka till och tjatar tillräckligt, så får de det. Om de är uttråkade kommer vi på en lek åt dem. Många småbarn har aldrig ens lärt sig att duka av bordet hemma, det kan väl föräldrarna göra? Samtidigt sitter vi och analyserar på vilket sätt barn kan ta skada av ordet nej. Hur blev det såhär?

Vi föräldrar måste göra revolution mot oss själva. Dagens föräldraskap kan måhända kortsiktig underlätta tillvaron, men inte det långa komplexa livet som barnen ska leva i. Ska våra barn vara respektlösa mot sina chefer i framtiden? De val du gör för dina småbarn kommer påverka om det blir så.

Tänk om vi föräldrar kunde lämna jämförelsehetsen och fokusera på att stötta varandra och vara riktiga vänner. Vi har alla misslyckats, så vi behöver hjälpa varandra så mycket vi bara kan!

Under fredagsmyset ikväll kan ni väl skippa videofilmen och tillsammans lägga upp en plan för hur barnen ska få med sig de viktiga värdena till skolan. Respekt, kämparglöd, tävlingsinriktning (i måttlig dos), kamratskap och intresse kring att lära sig saker. Den handlingsplanen kan ge lärarna bättre förutsättningar när barnen börjar skolan. Lev sedan upp till den, oavsett om ni som föräldrar bor tillsammans eller är skilda. Vårt ansvar som föräldrar är just detta och inte en serviceinrättning!!

Parallellt med detta kan lärare göra ett riktigt omtag, gör uppror mot de regelverk som ni anser stjälper ert jobb för att skapa framtidens medborgare. Och till läraren Fredrik kan jag bara säga, HEJA, det behövs fler som du!!!!!

Trevlig helg!
Fredriks hela artikel kan Du läsa här.


Den där morgonen när det händer!

bild kopia
Elin har varit sjuk i två dagar och som jag skrivit tidigare så blir man lite stressad, särskilt då man är själv hemma en månad. Stressad då jobbet blir eftersläpande och trött då man inte får sova (våra barn sover inte i våra sängar, men om de är sjuka så ligger de i vårt sovrum och hostan och min oro håller mig vaken). Inom ämnet av hur mycket barnen förstår så hände i morse ett klockrent exempel på att barn förstår mer än vad man tror.

Jag tycker inte att jag varit särskilt gnällig inför barnen kring att jag är sliten av vab, vi har hittat på roliga saker och jag har jobbat på ändå, men har berättat för min man att jag sovit lite dåligt, då dottern kommit in i vårt sovrum. I morse vaknar jag av att båda barnen är vakna och ute i tv-rummet som avgränsar våra sovrum. Jag hör dottern säga att tv:n inte funkar uppe och föreslår att de ska gå ner och titta på tv:n där. Då säger min snusförnuftige 4-årige son: ”ja, det gör vi Elin. Då kan mamma få sova lite i fred, jag tror hon behöver det”. Jag fnissade lite i sängen när jag hörde hur de med försiktiga steg gick ner, och när jag efter en stund kom ner så sitter de påklädda i soffan och ropar ”ÖVERRASKNING!!!”.

De där barnen som kan reta gallfeber på en, kan lika mycket plocka fram de varmaste känslorna som finns i hela kroppen!


Kan VAB bli för mysigt?

Min man åkte utomlands med sitt jobb i morse, borta en månad. Under de perioder när han är borta brukar barnen få någon form av sjukdom och denna gång var inget undantag. Dottern fick feber igår och därmed hemma från förskolan idag. VAB (Vård av barn) kan var tudelat, om barnet är väldigt sjukt så är det en situation som handlar om att barnet ska må så bra som möjligt och oron äter sönder hjärtat. Om barnet är som Elin var i morse, inte febrig, men tillräckligt nedsatt för inte göra någon succé på förskolan, så skapar den stress. Det är måndag, det är mycket som ska göras på jobbet i veckan och VAB måste kombineras med jobb.

Om man kan ta med sig jobbet hem så finns alltid risken att man behöver jobba även när man vabbar. Då inträder nästa utmaning. När barnet är sådär måttligt sjukt, är det enkelt att sätta honom/henne framför TV:n, läsplattan eller mobilen. Väl till lunch så avslutar man med måltiden med lite glass eftersom hon har ont i halsen. Därefter myser man en stund.

Vips så har du ett barn som inte vill gå till förskolan, det är ju så mysigt hemma med mamma eller pappa. Återigen har du hamnat i ett dilemma som du behöver en plan för.

Idag försökte jag tona ner mysigheten något. Istället för att få titta på barnprogram på TV fick hon titta på nyheterna med mig. Ingen glass och sova på maten. Men ändå kramar, såklart.

Hur får man en bra balans? Det är svårt, tycker jag och återigen som det så ofta är, frångår man logiken i barnuppfostran och jobbar med hjärtat, så slår det tillbaks. Det jag försöker med är att utgå från logiken i barnuppfostran, sen lägger man till hjärtat i handlingarna som styrs av logiken. Då tror jag att det håller i längden!