annons

Månadsarkiv: maj 2015


Kan naivitet skapa något annat är vrede?

Jag skriver ledare i lokaltidningen Spegeln och för att hedra veterandagen som är idag, så skrev jag denna! Länk till artikeln hittar Du här
Ha en trevlig helg!
Karin

Stockholm stads socialnämnd fattade i förra veckan beslut om hur man ska hantera det de kallar för våldsbejakande extremister. Det handlar till exempel om personer som väljer att åka iväg för att strida för IS i mellanöstern. Enligt mitt förmenande är det provocerande mot många grupper att denna ansats görs, och är detta något som kan förväntas i skånska kommuner?

Stockholms stad socialnämnd antog i veckan en strategi kring våldsbejakande extremism. Tanken är god, det ska finnas en plan för hur frågan ska hanteras och det finns omständigheter kring frågan som behöver styras upp (till exempel om man som anhörig försökt avstyra att en person åker iväg och strider för IS men ändå gör det).

Dock anser jag det provocerande när man kommer till det som i utredningen kallas ”efterperspektiv”. I förslaget föreligger att om man återvänder till Sverige efter att ha stridit för IS så är det ”avgörande med inkluderande insatser”. Det berör frågor som att få försörjningsstöd, bostad, psykiatrisk hjälp och annat psykosocialt stöd.

På något sätt så undrar jag i vilken värld de som författat rapporten lever i. Det är extremt provocerande om du frågar svenska veteraner, som på FN-mandat riskerat sitt liv för att verka för fred i världen och inte får närmelsevis denna omsorg. Jag anser att när man lämnar vårt land för att kriga för en så vedervärdig organisation som IS så är man inte längre välkommen hit, någonsin! De har förbrukat sin rättighet till vårt land och det finns ingen återvändo. I strategin borde fokus istället ligga på att det finnas tydlig information till alla svenskar att OM de väljer att åka, så är de aldrig mer välkomna tillbaks.

Jag har upplevt en självmordsattack utförd av talibaner i Pakistan. De valde avsiktligt att detonera en bomb på ett hotell halv åtta på kvällen. Detta inträffade under ramadan och mörkret hade precis lagt sig, så alla var hungriga och hade satt sig till bords för att äta. Precis då valde talibanerna att köra in en lastbil i hotellets entré med 1000 kilo sprängmedel i lasten. De ville med andra ord döda så många som möjligt, oaktat vilket land du kom från och vilken religion du har. De ville skada så många som möjligt och målgruppen är oskyldiga civila. Och om man ska jämföra grader i helvetet så framstår ju talibaner som bättre än IS. Denna organisation dödar, torterar, utnyttjar på vidriga sätt och förstör oersättliga kulturarv. Allt för att skapa så stor skada som möjligt. Om man rest från Sverige för att strida för IS så vet man om deras metoder. Om du avsiktligen bränner en levande människa eller skär halsen av kvinnor och barn, så förstår jag att du behöver vård. Men inte i vårt land och inte med mina skattemedel.

Australiens premiärminister Tony Abbott har i ett offentligt uttalande tydliggjort exakt vad som gäller om man som IS-soldat vill komma till Australien. De är inte välkomna idag, de kommer inte att vara välkomna imorgon och om de lyckas ta sig in i landet kommer de bli jagade tills de hittas och direkt tvingas ut ur landet. Jag ger all heder åt Mr Abbott och ser fram emot att Stefan Löfvén gör desamma och därtill rekommenderar svenska kommuner och stadsdelsnämnder att fokusera på de svenskar som bor och verkar i och för vårt land och verkligen behöver vår hjälp!


Blir glad!

Idag besökte jag en ny lekplats, en fantastiskt fin lekplats i Staffanstorp! Jag har aldrig tyckt att lekplatser är direkt roliga, även om det var startskottet för Samhällsnyttan, men jag blir väldigt glad när jag ser en lekplats som jobbar med färger och mönster som inspirerar även mig som vuxen! Stort grattis till en fin lekplats, dit kommer jag ta mina barn!
mellanvångens lekplats


Att våga släppa taget!

Som jag skrivit tidigare så tror jag att föräldraskap ofta handlar om att gå ifrån vad ens eget hjärta vill, för att hjälpa barnet att forma sig själv. I just denna skola har jag utbildats idag då jag lämnat ifrån mig Hugo för att han ska få åka på semester en vecka med farmor.

Jag vet att han kommer ha det hur bra som helst, jag vet att han mår bra att umgås över generationsgränser, jag vet att det är bra att han ska få kvalitetstid med sin farmor. Jag vet dessutom att det är nyttigt för honom att lära sig lyda andra vuxna än sina föräldrar. Och samtidigt få bli ompysslad och lite bortskämd som man ska bli när man ska hänga med farmor en vecka! Detta sagt så saknar jag honom innan han ens hunnit åka!!! Tänk vad märkligt, jag ska för första gången få en vecka helt för mig själv i hemmet, en dröm för småbarnsföräldrar, och så börjar jag med att sakna.
IMG_7503

Nåväl, jag och Elin får njuta av varandra ett par dagar innan hon ska till mormor. Sen ska jag pyssla om mig själv, tills min man kommer hem nästa fredag efter en månad utomlands. Det är viktigt att vara själv, det är ju då man känner efter att man saknar varandra. Och att sakna behöver inte vara negativt, det är en vitamininjektion för relationen med både maken och barnen! Och medan jag saknar Hugo, njuter han av sitt äventyr som jag hoppas innehåller massor med glass och bad!!


Ska man gå bakåt först för att gå framåt? 2

Ofta säger man att man inte ska ”fastna i det gamla” utan blicka framåt. En devis som även jag använder ofta. Dock fick en läsare till bloggen mig att förstå att det ibland är väldigt bra att även titta bakåt när man ska arbeta framåt.

Det gäller lekskolan, det som idag kallas för förskola. Det handlar om att det är i lekskolan man sätter ribban för hur du blir resten av livet. En text som får mig att tänka att jag hade velat att mina barn gick på lekskolan på 80-talet:
bild kring lekis
I all vår välmening så har vi som föräldrar blivit konflikträdda och tänker att barnen på något vis ska lära sig ramar någon annanstans än i hemmet. Vi tror att det alltid går att tala med fina ord tillrätta en två-åring. Vi tror att bebisar som kastar glaset för femtonde gången i golvet och tittar på dig med ”Emil i lönneberga”-ögon bara gör det för att de vill och inte för att testa dina gränser. Vi tycker att det känns onödigt att 4-åringen som inte varit snäll på förskolan ska stanna hemma från kalaset, ”vi har ju ändå anmält barnet och alla andra ska ju dit”. Jag tror att barn vill ha enkla regler som man aldrig frångår och att man förstår att till handling finns det konsekvens, då blir det enklare att manövrera framåt i världen.

Det är i hemmet och i förskolan vi lägger grunden, grunden som barnen tar med sig i skolan. Givet de resultat som presenterats i OECD-rapporter och PISA kring svenska skolan vi mycket att göra i hemmet och på förskolan. Barn i skolan verkar sakna respekt för lärare, tycka att de har rätt att komma försent, att de kan stämma en lärare som höjer rösten för att barnet inte spottat ut tuggummit. Dessa barn har inte fått lära sig det som man redan på 80-talet hade klart för sig: ”Dela med dig. Var renhårig. Slåss inte. Lägg tillbaka saker där du tog dem. Be om ursäkt när du har gjort någon illa”.

”Tänk så mycket bättre vår värld skulle vara om vi alla åt mellanmål klockan tre på eftermiddagarna och sedan lade oss ner med en filt över oss och sov en stund. Eller om vårt land och alla andra länder hade till regel att alltid lägga tillbaka saker där de tagit dem och alltid städar efter sig. Och hur gammal man än blir, är det ändå bäst att ta varandra i handen när man går ut i världen och hålla ihop”. Fantastiskt bra skrivet, tycker jag!

Tack för bilden, Ulla, jag hoppas många läser den!