annons

Månadsarkiv: januari 2015


Kronprinsessan valde förskola efter rekommendation av andra!

Att lämna sitt barn till förskolan känns som ett stort och ibland väldigt jobbigt steg. Man ska lämna sina barn flera timmar under dagen till personer man inte känner för att själv återgå till arbetet.

På SVT-play såg jag året med kungafamiljen och kunde där se kronprinsessparet ta detta stora steg då prinsessan Estelle börjat förkola. De valde förskola efter rekommendationer från andra vänner som de visste var nöjda med förskolan. Detta är en av de viktigaste parametrarna när man ska välja offentliga tjänster som förskolor, att veta vad andra som använder den, tycker om den. På något sätt ger det ju en trygghet, om andra som jag känner är nöjda med den, så borde vi också vara det.

Vi flyttade till en ny stad lagom till att Elin skulle börja förskola och därför så kände vi ingen vi kunde fråga. Jag tycker att den tiden var extremt jobbig, jag hade aldrig haft med förskolor att göra. Med deras regelverk, att lämna ifrån mig Elin flera timmar per dag, att inte alltid få den hjälpen man behövde. Därför vill jag verkligen rekommendera Er alla att skriva vad ni tycker i Samhällsnyttan. Tänk om jag hade fått läsa de där orden från en annan förälder som känner sig trygg med att lämna sitt barn där. Då hade valet varit ännu enklare för mig.

Tittar man på förskolans broschyrer ger de inte alltid all den information man behöver, jag vill ju veta vad andra tycker.

Så ta fem minuter idag, gå in på Samhällsnyttan, skriv vad Du tycker, så hjälper vi föräldrar varandra!

Prinsessan+Estelle+julen+2014+Foto+Kate+Gabor,+kungahuset.se+43


den stora utmaningen är över, nu dags att njuta!

Jag var orolig, orolig för att barnen skulle störa andra under flygresan. Visst tycker man att man ser en suck i ögonen på de som sätter sig runt om ens platser. Kanske är det bara i mina ögonen eller hur jag själv tänkte innan jag fick barn, men att sitta i 10 timmar bredvid barn som skriker är INTE roligt. MEN en stor eloge till flygbolaget Norwegian (jag vet att de fått en del kritik för sina långdistansflygningar) men jag har gjort många långflygningar och denna var helt klart den bästa, ur barnens perspektiv.

Spagetti och köttfärssås till middag, med tablettaks till efterrätt, väldigt många bra filmer för barnen att titta på, yoghurt och polarmacka med skinka och ost till frukost, precis vad barnen älskar. Med mätta barn som fått titta på sina favoritfilmer (och våra som inte heller har läsplattor) gick resan väldigt bra! Tack Norwegian!

Väl framme i Bangkok väntade chaufför som tog oss till vårt paradis längs med fastlandet nära Koh Samet. Resorten hade tänkt vänligt och gett oss en familjevilla istället för den beställda bungalowen vid havet. Att välja mellan ett hus som har väldigt hög standard eller en bungalow precis på stranden inredd med bambu gjorde valet enkelt. Vi valde bungalow, såklart! Om några dagar när barnens dygnsrytm landat in kommer jag och Jerry kunna njuta av att titta på havet varje kväll och redan nu vaknar vi till ljudet av vågorna, ooops vad snabbt man varvar ner!

Jag återkommer dock till hur alla kvällsmiddagar ska gå UTAN läsplattor!
/Karin

solen


Att utmana sig själv

Att vara småbarnsförälder är alltid en utmaning, om än på olika sätt. Vår tids generation är ju bortskämd med diverse tekniska hjälpmedel som kan underlätta vår tillvaro. Särskilt om man ska resa långt med barn.

Igår ställdes vi inför en av de större utmaningarna. Framför oss väntar en flygresa på 11 timmar med en 3-åring och en 4-åring. Läsplattor är ju väldigt effektivt i sådana situationer. Särskilt om man tänker på mitt tidigare inlägg om folks syn på barn med på flygplan. Vi hade allt under kontroll…. Tills vi insåg att läsplattorna i all hast hamnade på biltaket och därmed tog en lite tur och trillade av lagom på motorvägen. Vi lyckades hitta dem, men ni kan ju se att våra ”hålla tyst på barnen under vissa perioder av flygningen”-strategi föll i stöpet.

Efter superbra hjälp från försäkringsbolaget är vi nu tillbaks på den praktiska banan av vårt misstag. Nu återstår bara faktumet att barnen idag ska åka i 11 timmar och spendera en månad utomlands UTAN läsplattor.

Jag väljer att se det som en utmaning, föräldrar har ju lyckats med det tidigare. Ni får väl se hur det går…..
bild


Julen ska ut!

Det är med tudelad känsla man rensar ut julen. Men igår var det dags, allt skulle ut. Hugo och Elin var ledsna och Hugo tyckte att vi kunde behålla granen hela året, ta bort kulorna och hänga i en massa Spiderman-figurer. Efter förklaringen att julen bara är under en kort tid frågade Elin ”betyder det att tomten har semester resten av året?”. Ja, denna åldern är grymt rolig, skulle gärna stanna klockan nu!

Det kändes ändå skönt att rensa ut allt och låta hemmet återgå till det normala. Det faktum att det börjar ljusna liiiite på eftermiddagen känns extra skönt. D-vitaminbristen finns i hela vår familj känns det som, vi ser sådär gråbleka ut. Därför känns det skönt att inom ett par dagar fara till varmare breddgrader och öka på dosen av D-vitamin lite. Hoppas att solen skiner massor här hemma under tiden, så ni alla får er dos. Jag fortsätter att blogga under tiden, så ni får leva med att det blir en del strandbilder!

Karin
bild


Att hålla ihop…

Ett känsligt ämne är skilsmässor. De gör alltid ont, och jag vågar påstå att det alltid orsakar störst smärta hos barnen. Jag talar nu inte om skilsmässor som baseras på att en missbrukar eller en som slår den ena föräldern. Detta ska barn skyddas från. Jag talar om skilsmässor som baseras på ”att glöden tagit slut”, ”att det inte funkar att bo tillsammans” eller ”att vi inte älskar varandra längre” eller liknande förklaringar. Detta aktualiseras när högtidsdagar som jul och nyår kommer på tal. Jag har frågat nära och kära om förväntningar inför helgerna och det finns en gemensam nämnare. Alla de som jag frågat som inte ser fram emot främst julen är de som har skilda föräldrar. Att stressa mellan två boende, att hålla god min vid andra julbordet på en dag eller att föräldrarna skäller på varandra när de försöker fira jul tillsammans ”för barnens skull”, kan inte vara enkelt för barn. Det gör ont i mig att barnen hamnar mitt i detta och de föräldrar som anser att det inte påverkat barnen negativt, har nog inte varit helt sanningsenliga mot sig själva.

Skillmässorstatistiken ser inte särskilt bra ut heller. År 2013 upplöstes över 25 000 äktenskap och siffrorna är klart högre i storstäderna. Varför kan vi inte hålla ihop? Som småbarnsförälder kan jag förstå att det blir tufft. Jag har nog aldrig ”snäst” så mycket till Jerry som efter att jag blev förälder. Skälet till det är främst sömnbrist. Att inte få sova är terror. Lägg då till de extra kilon man lagt på magen som är så svåra att få bort, eller att ha ett samliv med sin partner när man har snoriga småbarn och bara vill en sak, SOVA! Jag minns en period när Elin och Hugo var 1 respektive 2 år, vi hade fått avboka alla aktiviteter varannan helg under hela hösten för att något av barnen eller vi var sjuka. Jag fick aldrig sova och jag kunde flera gånger undra hur jag kunde utsätta vårt förhållande för barn. Jag och Jerry hade ett fantastiskt liv utan barn, med roliga jobb, resor och fester. Att gå därifrån till detta elände kändes fruktansvärt. Särskilt när man träffade vissa andra föräldrar som bara bedyrade att livet äntligen fått en mening när de blev föräldrar.

När väl barnen kom i ålder att börja på förskolan kom nästa problem, att hitta lösningar för vab. Det märks bland vänner och bekanta att detta är jobbigt. Förutom att sjukdomarna alltid kommer när man har mest att göra på jobbet, så blir det en diskussion om vem som bör ta det. Det finns de som måste ha diskussioner med innebörden ”varför är ditt jobb viktigare än mitt” eller att det alltid är en som får vabba för att den andra har ett outtalat viktigare jobb än den andra.

Alla situationer ovan tror jag är bidragande faktorer till att relationer inte håller. Det handlar ju om att placera mina egna behov längst ner på skalan.

Men för barnens skull har jag och Jerry nu ett ansvar att vårda vårt förhållande. Vi ska leva tillsammans tills vi dör, vi vill inte att våra barn ska bo varannan vecka hos den ena och den andra eller stressa mellan boenden under helgdagarna. Vi vill dessutom få tillbaka det där härliga i livet som vi tyckte så mycket om före vi blev föräldrar. Det betyder att mitt i all stress och vab måste vi hitta tid för att vårda varandra. Det får ibland komma före mina egna behov, för jag tror att jag kommer att tjäna på det i längden. Det betyder också att jag som förälder måste arbeta med mig själv och våga lämna bort barnen ibland för att skapa dessa förutsättningar. Detta i sig är en kontroversiell fråga, då vissa förespråkar att man ska ha barnen vid sin sida varje dygn tills dess att de fyller 10 år (raljerar något). Jag tror att föräldrarskapet handlar om att skapa barn som känner sig trygga i olika sammanhang, och i dessa behöver inte alltid föräldrarna finnas närvarande. Det betyder inte att kasta ut barnen i otrygghet, det handlar om att göra att barnen känner sig trygga i olika miljöer.

När Elin och Hugo var 17 respektive 4 månader och vi var bjudna på  min svågers bröllop i Berlin. Av olika skäl varade detta i fyra dagar. Vi valde att åka dit utan barn och jag har nog aldrig fått så många kommentarer som insinuerade att jag var en dålig mamma. Barnen var hos sin mormor och morfar, de som klarat av att uppfostra mig. Jag och Jerry fick fyra dagar tillsammans, varpå vännerna skrattade och gav oss kommentarer i stil med ”äsch, sluta se sådär lyckliga ut” när vi kom gående hand i hand efter en lunch på tumanhand. Jag tror att det var denna resan som sedan fick oss att klara hösten med alla sjukdomar. Och jag saknade mina barn, men återigen, att vara förälder handlar om att tygla mina egna känslor och fokusera på det som är bäst för  mina barn.

Nu är barnen 3 och 4 år och står och hoppar av glädje när mormor och morfar kommer. De har inga problem med att sova över eller vara  hemma hos andra och känner sig trygga i sig själva. Och bäst av allt,  jag och Jerry ser inte någon framtid som innehåller skilsmässa. Vi inser dock att det krävs arbete för att det ska fortsätta se ut sådär!

Detta inlägg vill jag tillägna alla mammor med småbarn som har svårt att lämna bort dem och tycker att mannen bara tjatar om att de aldrig har sex.

Karin