annons

Årsarkiv: 2015


Varför är vi mest bekymrade över hur andra barn ska behandla våra barn?

En förälders största oro är ju att ens barn ska fara illa. Vi försöker skydda så gott det går, vi är engagerade och frågar om de haft det bra i skolan. Vi försäkrar oss om att de har vänner och inte känner sig ensamma och att de får vara med på olika idrottsaktiviteter.

Något som vi däremot inte frågar våra barn, är hur de behandlat sina vänner under dagen? Hur god vän har ens eget barn varit mot andra barn? Vi frågar sällan om de gjort något särskilt bra mot en kompis under dagen. På nyheterna kan vi idag höra om instagramkonton där barn filmar varandra när de misshandlar varandra eller filmar när man utsätter andra för sexuella trakasserier och övergrepp. Detta beteende har inte börjat över en dag. Det har börjat med att man inte fått lära sig vad som är mitt och ditt eller vad som är rätt och fel, när de var små. Detta har sedan fått fortsätta och vips står en förälder helt oförstående till varför ens barn slagit någon annan, eller tvingat någon annan att utföra sexuella handlingar mot sin vilja.
barn leker
För att skapa en bra värld måste vi uppfostra våra barn. Vi måste lära dem att behandla sina närmsta så som de själva vill bli behandlade. Dessa värderingar bär de med sig längre fram i livet. Framför allt, föregå med gott exempel, var själv en god medmänniska och visa det för era barn!

Vi föräldrar MÅSTE vara lyhörda för andra barn och vuxna om de lyfter frågan att ens eget barn betett sig illa och inte per automatik ta egna barnet i försvar. Vart finns föräldrar som ser sina barn på Instagram slå ner ett annat barn? Och hur agerar en föräldrar efter att man fått veta att ens barn gjort detta mot andra?

Det gör ont i mitt hjärta att barn behandlar varandra illa. Barn föds inte elaka, det handlar om vad vi lär dem. Om vi undrar varför det ser ut som det gör i världen, så handlar det just om detta. Korruption handlar om människor inte lärt sig att skilja på mitt och ditt. Krig handlar om att man inte kan skilja på rätt eller fel.

Snälla, jag vet att ni älskar era barn, men ibland måste man fatta tuffa beslut för att visa kärleken. Ge dina barn redskap att bli en god medmänniska, och försvara dem inte när de gör fel. Det är mänskligt att fela, men barn måste verkligen förstå att de gjort fel och få verktyg för hur man gör rätt. Annars kommer det få förödande konsekvenser längre fram i livet.

Och för er föräldrar som alltid hittar förklaringar till varför era barn beter sig illa, ni borde inte få vara föräldrar, ni förstör era barns möjligheter att få ett lyckligt liv!!

Foto: freedigitalphotos.net


Döden kom och knackade på

Döden har hälsat på i vår familj, två gånger på kort tid. Jag tycker inte om döden. Den är så definitiv. Hur gärna man än vill, så kan man inte återskapa livet. Visst, det är naturligt att en 94-åring dör, men i 94-åringen fanns ju gammelfarfar Hugo från Österlen, han som berättade roliga historier från förr och blev tårögd när Elin, 5 år, gav honom en stor blöt puss mitt på munnen. Han tyckte det var roligt att det nu fanns tre Hugo Nilsson, han själv, vår son och en ”boonne i hammenhög”. Våra barn älskade att åka till gammelfarfar, han var ju annorlunda, gammal. Barn behöver umgås med gamla människor, de har levt ett helt liv och har otroligt mycket att berätta och erbjuda. Samtidigt ser man hur de gamla njuter av att svara på frågor som till exempel handlar om varför de är så skrynkliga.
IMG_0942
(Hugo och Hugo)

I Sverige är vi inte så duktiga på att umgås med äldre, man hör ofta barn som tycker det är tråkigt att besöka äldre släktingar. Jag tror att skälet till det är att vi föräldrar inte engagerar oss i äldre. Vi engagerar oss inte och frågar inte om deras spännande livsöden, vi sitter och gäspar samtidigt som vi tycker att vi nu ”gjort en välgärning” när vi besökt dem. Dessa signaler till barnen skapar ju inte direkt intresse. Jag har själv växt upp i ett hus med mormor och morfar. Detta gjorde att vi umgicks tätt och ofta. Den relationen har jag glädje av idag, även om det var flera år sedan de gick bort. Så mina varmaste rekommendationer är att låta barn umgås med gamla, så mycket det bara går!

Så när vi satt där i kapellet igår, och när musiken flödade, trängde solstrålarna in i lokalen. På något sätt ville gammelfarfar Hugo berätta att han nu har det bra, nu får han äntligen träffa sin kära Svea igen. Det vi får göra är att bära med oss de underbara minnena vi fick tillsammans, och prata ofta om honom med barnen. De har ett otroligt logiskt förhållande till döden. Är man inte här på jorden, är man i himlen och alla som redan åkt dit leker nu tillsammans, inklusive hundar, fåglar, spindlar, fiskar och annat som tyvärr dött. Jag kommer aldrig vilja ta den tanken från barnen. De ledsna känslorna tar sedan uttryck på sitt sätt. Elin saknade gammelfarfar Hugo en kväll när hon satt och pysslade. Hon kom sedan med ett brev till mig och ett till Jerry som det stod Hugo på, omgivet med en massa hjärtan. ”När jag saknade honom skrev jag hans namn och då kändes det bättre, nu får ni breven så om ni också blir ledsna kan ni titta på namnet, mamma och pappa”. Ja tänk så rätt en 5-åring kan ha!


När kommer tiden man uppskattar?

Att det skiljer precis ett år på våra barn är säkert en bidragande faktor till att jag inte uppskattade småbarnsåren (från nyfödd till tre år). Vi hann ju aldrig riktigt börja njuta av den första förrän det skulle planeras för ankomsten av den andra. Min kropp tog dessutom väldigt mycket stryk av två så täta graviditeter, med tre operationer som följd. Men jag tror någonstans att jag aldrig varit en person som älskar små bebisar. Jag hade en romantisk syn framför mig hur jag skulle gå på promenad med bebisen i det fina vädret och hur man skulle ligga hemma och gosa med sin lilla bebis.

Verkligheten innehöll mer en dimmig tillvaro med konstant trötthet, krämpor, ett schema med matning och byta blöjor som aldrig tog slut. Och mitt i detta, vara konsekvent i uppfostran, trots tröttheten. För mig var detta tungt, det var inte alls mysigt. Visst fanns det stunder då det var mysigt, som när första leendet kom och då barnen sa mamma eller pappa första gången, men på det hela taget tyckte jag inte att det var särskilt spännande.

Jag hade önskat att man kanske kan få en lite mer nyanserad bild av vad som komma skall på bvc, att säga att man inte är en dålig mamma om man tycker att den första tiden är jobbig och trist. Att berätta att det kommer en tid då det vänder. För det har det gjort hos mig. Nu är barnen fyra och fem och allt det där praktiska jobbet är förbi, man får sova hela nätterna och även få lite sovmorgon på helgerna då barnen går upp och sätter på barnkanalen på tv:n själva.

Men det som gjorde att det vände för mig var det faktum att barnen nu blivit individer, en motpart i en diskussion. Att lyssna på deras egna funderingar och få alla varför-frågor är extremt underhållande. Lägg därtill alla spontana gos-attacker och kärleksförklaringar, tillsammans med alla logiska lösningar på problem som egentligen är lite mer komplexa. Detta är min grej!

Nu har jag det absolut roligaste framför mig, att hjälpa till med läxor. Att själv ”återlära” mig svensk grammatiks alla delar, att ta del historieundervisningen, att räkna matte med metoder från idag, det ska bli såååå roligt!

Så för dig som inte älskat bebistiden, om du är som mig, känn ingen oro, du har ett tufft jobb i början och sen kommer belöningen!
elin och jag
Elin och jag
15Axet-Froet-2720-13b
Elin fem år senare


Tips till dig som fått barnbarn!

– Förvänta dig inte att nyblivna föräldrar vill diskutera konstruktivt i olika frågor, de är trötta och vill sova, sova och sova.
– Kommentera inte att gardinerna behöver tvättas hos nyblivna föräldrar, de kämpar för att komma ihåg att tvätta sig själva.
– Du får tillbaks det du satsar i ditt barnbarn. Det betyder att om du inte engagerat dig i dina barnbarn när de är bebisar, vill barnen inte vara bästisar med dig när de fyller fem och du helt plötsligt kommer på att du vill umgås med dem.
– Proklamera inte uppfostringstekniker från 70-talet, det har hänt grejer sedan dess.
– NEJ, hur naturligt det än är att amma så vill mammor inte visa brösten för mor- och farföräldrar. Låt oss som vill, gå undan och amma, du kan väl diska fikatallrikarna så länge.
– När barnen blir större, betona inte att du gör föräldrarna en tjänst när du är barnvakt. Att ha lite större barn är inte närmelsevis så jobbigt som att ha bebisar, så var tacksam istället för att du har barnbarn som älskar dig och vill vara med dig.
– Börja aldrig en mening med ”när jag var hemma med barnen så gjorde jag minsann…..”. Troligtvis skötte du allt i hemmet, men du arbetade inte heltid och hade inte kraven på karriär på samma sätt som dagens mammor.
– Jämför inte mitt barn med andra barn, jag är inte intresserad, och om jag är det så frågar jag!
– Engagera inte ihjäl dig i en perfekt middag om barnen och barnbarnen kommer på besök. Småbarnsföräldrar har inte behållning av den goda maten då ungarna stimmar. Lägg istället krutet på att vara utvilad och erbjud dig att ta barnen på morgonen, det är en dröm för småbarnsföräldrar!
IMG_1188