annons

Månadsarkiv: december 2014


När makten fokuserar på makten, vad betyder det för oss?

Lördagen blev ju intressant då nyheten om att det inte skulle bli något nyval mötte oss med kaffekoppen i handen. Jag tror att det mottogs lite olika. Direkt har alla som intresserat sig för politik börjat föra en debatt om denna överenskommelse var bra eller inte. Efter det gick alla politiska företrädare som ställt sig bakom uppgörelsen ut och smutskastade varandra. Därefter följde politiska reportrars analys om vad överenskommelsen innebär i praktiken, vem bestämmer nu och hur och varför.  Själv är jag väldigt intresserad och telefonen visade livebilder från presskonferensen medan vi promenerade mot bussen för att åka till Köpenhamn. Men de flesta av mina vänner är inte lika tokiga som jag. De är efter en valrörelse helt uttröttade på allt som har med politik att göra. Hur känner de efter detta beslut? När jag snackat med kompisar så får jag höra kommentarer som ”ja, de är ju maktgalna idioter allihop”, ”jag blir sååå trött”, ”jag fattar inte vad det innebär”, ”hur orkar dom?”, ”det var ju skönt att slippa en valrörelse till” och ”hur orkar de kasta så mycket smuts på varandra”.

 

Summeringen är nog att detta beslut ökat på politikerföraktet. Jag tror själv att vi inte sett det sista utspelet i denna politiska omgång. Det kommer att vara många politiska bekymmer under de kommande åren. Och det som gör mig mest rädd är att mycket av den positiva energin som politiker har när de vill förändra och förbättra nu ägnas åt att fokusera på hur makten ska fördelas och hur man kan manövrera utifrån det.

Jag tror därför att det är vårt ansvar som föräldrar och användare av offentliga tjänster  att hålla lite extra koll på att våra politiker levererar, så de inte glömmer sitt uppdrag. Om ni vill göra det är det viktigt att ni gör er röst hörd. Ett sätt är att skriva vad ni tycker om era skolor och förskolor i Samhällsnyttan. Detta är en tjänst där din röst är vad som är viktigt. Sen kan jag och Samhällsnyttan föra debatten och granskningen framåt. Men vi behöver dina åsikter. Så gör det nu under resterande del av ledigheten och sprid det till era vänner. Då ska vi se till att politikerna gör sitt jobb de kommande åren!

Karin

Länk till Samhällsnyttan hittar Du här: Samhällsnyttans hemsida

Samhällsnyttan - Logo


Att bli nöjd med resan med barnen!

 

God fortsättning på julen. Hoppas den varit skön och avkopplande. Jag hoppas att ni föräldrar och barn nte stressat runt för mycket utan att ni fått tid för varandra och bara varit. Vi avslutade helgerna med att åka ett dygn till Köpenhamn och njuta av Tivoli. Det var vackert, roligt och en höjdare för hela familjen. Jag blev dock ganska arg när man ser denna hord av föräldrar som skäller och barn som är så bortskämda att jag blir rosenrasande. Hur kan föräldrar inför en sådan resa missa att ha samtalen som går ut på att barn inte kan få allt när man är ute på utflykt? Och jag anser att man kan ställa krav på att barnen sitter på stolen (om man är 3-4 år) när man äter på restaurangen utan att det blir ett ramaskri för att barnen hellre ville ha korv än pizza. Jag höjde verkligen på ögonbrynen, vad håller vissa föräldrar på med? Ramar och kramar!

 

På tal om ramar, jag bad Elin och Hugo att ställa upp för en fin bild framför de vackra julgranarna vid Tivolis entré. Det gick väl sisådär, anser dock inte att den ramen är lika viktig som andra…..

bild 1 bild 2

 

 

 


Tänk så fort det går att anpassa sig!

Idag har föräldrarna kommit för att få några dagar med barnen innan det är dags att fira jul tillsammans. Jag har det lite intensivt på jobbet för tillfället, så stressen finns där tyvärr. I allt som ska göras så handlar det ofta om mat inför jul. Det känns som att man är i mataffären varje dag för att komplettera något inför julbaket före jul eller komplettering till förberedelserna inför julbordet.

Idag skulle mamma och pappa hänga med barnen och jag och Jerry satte oss i bilen och körde till mataffären. När vi klev in i affären insåg vi båda att något kändes annorlunda. Vi var i den affär som vi alltid går till, men något kändes lite märkligt. Plötsligt insåg vi att det som kändes märkligt var att vi båda två gick och handlade utan barn!

Sedan man fick barn inser man att handla, det gör man antigen hela familjen eller så handlar man själv med båda barnen i släptåg. Då är man fokuserad, målmedveten, det handlar om att få med allt på listan, man har haft snacket i bilen med barnen om vikten av att sköta sig i affären och lyda mamma när man går där. Och om man sköter sig så kan vi nästa gång testa att ha de små kundvagnarna, anpassade för barn. De brukar vara duktiga, men det är ett projekt och det handlar om att vara effektiv och fokuserad.

Så står då jag och Jerry vid grönsaksdisken och tittar på varandra. Vi behöver inte vara målmedvetna och effektiva, vi kan gå och handla i ”lugn och ro”. Vi räknade ut att senast detta hände var för fyra år sedan, precis före att Elin föddes. Att handla tillsammans, som par, är väldigt trevligt. Jag trivdes med att gå i affären med Jerry, att inte hålla fokus på barn och inköpslistan. Tänk hur snabbt man ändå anpassat sig. Jag tror att vi med flit stod lite extra länge och funderade vid godisavdelningen. Inte för att vi behövde en massa godis, utan bara för att vi kunde. Jag hoppas det inte dröjer fyra år tills vi får en tur i mataffären alldeles själva!
Glad fjärde advent!

/Karin


Usch, det gör ont i magen!

Jaha, då börjar man känna igen sig. Hösten har haft ett härligt varmt väder och barnen har varit friska och krya. Man kan knappt tro att det är sant, ordet vab och försäkringskassan har känts lika långt bort som själva förskolesjukdomarna i sig! Man jobbar på och stöter inte på patrull någonstans. Livet leker, helt enkelt. Nu när vi närmar oss jul är det mycket, väldigt mycket på jobbet.

Idag var det där mötet långt borta inplanerat som gör att man inte finns tillgänglig nära förskolan. Minst två timmar tar det för både mig och min man om något skulle hända. Då ringer telefonen, jag tittar med vånda på displayen och kan konstatera att det är förskolan…….Nej, inte idag! Många andra dagar men inte idag!! När ens barn är sjukt vill man vara hemma, men vare sig jag eller min man kan hämta på två timmar. Varför känner jag mig som en dålig mamma? Jag måste väl kunna resa i mitt arbete? När jag lagt på tittar jag på mina fötter. Jag sitter oftast med benen i kors, men kan konstatera att benens position sa mycket om mitt sinne efter samtalet. Man känner sig hjälplös.

fötter

Innan jag blev förälder så hade jag ett liv som var fyllt av resande. Trivdes med jobbet och mitt liv. Att bli förälder var ett stort uppvaknande. För mig kom inte den stormande moderskänslan och känslan att mitt liv äntligen fick en mening. Mitt liv hade en fantastisk mening innan jag fick barn. Däremot inser jag nu att moderskänslan kommit krypande, varför skulle jag annars må så dåligt när Elin mår dåligt.

Efter två timmar har jag äntligen kunnat hämta hem henne! Jag har fått gosa med henne och och inser hon mår relativt okej. Jag inser också att jag, sedan jag blivit förälder, är betydligt bättre på att göra flera saker samtidigt och är effektiv för varje minut jag får framför datorn utan att bli störd. Vi föräldrar kan nog ändå vara en tillgång till näringslivet, vabbandet till trots…;-)

Imorgon är det dags för jobb igen, Jerry får vabba och gosa med vår lilla sjukling!

/Karin


Det löste sig…..

Så skulle då julgranen bli fin. Ett stort tack får jag ge min kusin Maria som spontant ville göra pepparkakshus med Elin och helt plötsligt så stod jag och Hugo själva framför granen, då Jerry jobbade. Hugo är vad jag skulle kalla en ganska vanlig pojke, en treåring som älskar Spiderman, bilar och ”skylanders” (vet inte riktigt vad detta är men han har lärt sig det på förskolan), detta trots att huset var fullt med dockor efter storasyster. Hugo tänker också ganska likt sin far, praktisk och logisk ;-). Detta sinne går alltid att manövrera när det kommer till julgranspynt, så Hugo blev ansvarig för polkagrisarna. Han skulle räkna dem, han skulle berätta för mig vart de skulle sitta och sen skulle jag placera dem. Sagt och gjort, Hugo hade inga åsikter på design, han var stolt som en tupp för att han var polkagrisansvarig, och jag fick pynta granen!

Win (Karin)-win (Hugo)-win (Elin)- win (kusin Maria) – win Jerry (som brukar vara glad när han slipper pynta gran)!

YEAY!!!

Ha en skön måndag!

Här kommer en bild på resultatet!

/Karin

julgran