annons

När klumpen i halsen ger klumpen i magen….

När man är själv med två barn så går det bra…..så länge de är friska. Jag inser att så länge min man är utomlands så kan jag hantera det mesta i vardagen, med aktiviteter och hemmets alla bestyr. Den svaga länken är bara en faktor, sjukdomar. Den senaste veckan har Hugo hostat en del på morgonen och har han klagat på halsont. Läkaren sa att det var helt vanlig förkylningshosta. Okej, phuuu, då räddade vi veckans alla jobbmöten…

I morse så började Elin hosta och klaga på halsont. Hon ser exakt likadan ut i halsen som Hugo och låter precis som hälften av barnen på förskolan och skolan. Jag får en klump i magen… Hon får inte bli sjuk nu. Jag har en fulltecknad kalender på jobb nästa vecka på allt som MÅSTE vara klart inför årsskiftet. Jag kan inte heller ”vabba ut” och låta jobbet lösa problemet. Jag vet att allt läggs på hög och måste hanteras så snart jag är tillbaks. Detta tillsammans med att vi ska åka på semester om en vecka då min man är ledig (en ledighet som FN bestämt, inte jag) gör att jag är rädd för att ha två sjuka barn med på semester.
antibiotika
Visst är det märkligt i Sverige, så fort hösten gör sitt inträde så blir vi överfallna av alla möjliga vidriga virus och bakterier. Varför? Är kylan bara dåligt för oss? Är vi mer ohygieniska på vintern? På förskolan borde de ju vara ute lika mycket på sommaren som vintern? Jag förstår det inte och det gör mig lika bekymrad varje år.

Så nu sitter jag här, nyvaccinerad för influensan, och håller tummarna att det ska rädda min januari, februari och mars. Sen äntligen startar livet igen, sjukdomarna försvinner och livet kommer åter. Synd att det inte kan vara så även under denna mörka tid….


Jaha, då är man en jävla kärring….

Barn som inte bryr sig om varandra, barn som säger fula saker till varandra, barn som kastar skräp på marken, barn som kallar varandra fula saker, saknar en egenskap. De känner inte respekt för varandra, för miljön och för saker. Jag har redan skrivit om begreppet hora, ett ord som jag önskar att vi föräldrar kunde sätta en nolltolerans på. Det kommer ALDRIG vara okej att barn tilltalar varandra med begrepp som hora. Vi som föräldrar måste stå enade mot våra barn och förklara att detta begrepp är helt otillåtet och för inget konstruktivt med sig. Det är bara destruktivt och skadar. Detta budskap måste föras fram under dialog med barnen, så de verkligen förstår de negativa konsekvenser som order för med sig.

Men det är tyvärr inte det enda området där barn, och ibland långt ner i åldrar, saknar respekt. Idag såg jag en ung kille som kastade godispapper på marken, trots att papperskorgen var maximalt 10 meter från personen i fråga. Jag gick fram till killen, böjde mig ner, plockade upp skräpet och sa ”ursäkta, jag tror du tappade detta?”. Till svar fick jag ”vad bryr du dig om det, jävla kärring”. Jag svarade ”jag bryr mig om dig, för om vi tar hand om naturen så kommer du få en bättre värld när du blir en gammal gubbe, precis som att jag som gammal kärring vill ha en bra värld nu”. Jag fortsatte ”om du ville slänga skräpet finns en papperskorg där borta, jag kan sällskapa dig dit om du vill”. Han tittade på mig med stora ögon, sen lunkade han iväg utan mig och slängde skräpet. Jag tackade honom och önskade han och hans kompisar en trevlig helg. Jag insåg att respekten måste komma från båda hållen. Om jag bara skrikit på honom hade han inte lyssnat, nu valde han att göra det rätta. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur hans föräldrar uppfostrat honom, så han anser det som naturligt att tilltala mig med jävla kärring och kasta det han håller i handen på marken.

Vi saknar respekt för varandra, att själv behandla andra som man själv vill bli behandlad är en bra devis. Jag tror det är viktigt att öva på detta med sina barn i väldigt tidiga år, utan att för den sakens skull stå med pekpinnar. Det räcker att spela lite rollspel med ombytta roller för att barnen ska förstå hur man upplever saker olika. Om man tar alla diskussioner med utgångspunkt från att jag respekterar dig, tror det skulle bli en betydligt bättre värld. Tyvärr växer det upp barn som inte lärt sig respekt för medmänniskor och som vuxna behandlar de sina kollegor och vänner respektlöst, genom härskartekniker och allmänt nedsättande beteende. Att trycka ned någon istället för att lyfta någon ger inte någon nåt positivt, det skapar bara en massa negativ energi och negativ utveckling. Så ta en stund med ditt barn i helgen och prata om respekt, och alla de fantastiska effekter som kommer av att man behandlar varandra som medmänniskor!

Trevlig helg!
PS. Jag tycker inte jag är en gammal kärring! Bara lite mer rynkor vid ögonen än vad jag hade för tio år sedan, men annars finns barnasinnet kvar!
Karin ny


Veckans ledare i tidningen Spegeln

15151406_10154830034943474_1010849942_n kopia
Trygghet och Donald Trump – hör det ihop?

Valresultat i USA blev en stor överraskning för de allra flesta. Donald Trump kommer att styra USA de kommande fyra åren. Känslan var densamma som efter Storbritanniens folkomröstning för Brexit. I media står de flesta sakkunniga och försöker hitta förklaringar till varför det kunde bli tvärtemot vad alla trodde. De svenska politikerna intervjuas och slår an på den nedstämda känslan och det allvar som nu inträffat och beskriver de dåliga konsekvenser som nu valet kan få för hela världen.

Samtidigt så vände börsen nedgången rekordsnabbt och många journalister rapporterar chockerat över den ödmjuke Trump som låter sig intervjuas efter resultatet. Kommer han ändra sig och inte avvisa papperslösa eller bygga en mur mot Mexiko? Ja, Donald Trump har nog landat in i det stora som hänt honom och han måste nu göra en helhetsanalys över alla effekter som hans förslag kommer att få.

Svenska politiker förklarar resultatet som populistiskt, ingen hade väl kunnat ana att missnöjet var så stort och Trumps ”muridé” var enkelt att förankra i obildade amerikaners huvuden. Jag tycker dessa analyser i sig är populistiska. För mig var det amerikanska valet ett val mellan två dåliga kandidater. Den totala oviljan från svensk media att kritiskt granska Hillary Clinton är anmärkningsvärd. I ett land med så många invånare och ett land som producerar flest nobelpristagare, så hittar man inga bättre förslag än Hillary Clinton eller Donald Trump?? För mig är detta helt omöjligt att förstå och det förklarar tesen om att amerikanarna faktiskt längtade mest efter en förändring till något nytt istället för något ”etablerat”.

I Sverige står vi nu inför en intressant situation, med ett val om två år. Kommer Sverigedemokraterna kunna vinna på populistiska utspel? Ja, kanske det. Jag tror att det amerikanska valet är ytterligare ett tecken på att det är dags att inse att en demokrati betyder att det etablerade kan väljas bort. Den digitala världen skapar dessutom möjligheter till spridning av budskap, vilket förändrat maktrelationerna. Dock tror jag att de som vinner valet i Sverige 2018 är de som vågar se förbi medias egna agendors inspel och kommer med konkreta förslag för att skapa trygghet. Väljare i Sverige känner sig otrygga. Kommer min mamma bli vanvårdat på äldreboendet för att det inte finns tillräckligt med personal? Kommer mitt barn att få en bra utbildning, trots att Sverige rasar i PISA-undersökningar? Kommer det skapas tydliga ramar och kramar i integrationen? Med trygghet kommer ju medmänsklighet. Motsatsen till trygghet är otrygghet som helst bygger murar. För mig har politiken missbrukat vårt förtroende under många år, vilket skapat fientligheten. Ett tydligt exempel på detta missbruk var Miljöpartiets nya förslag om att asylsökande ska kunna arbeta under asylprocessen. Förslaget i sig var ju positivt, men vändes till något negativt när svenskt näringsliv räknat ut att givet dagens system var det mer ekonomiskt fördelaktigt för en asylsökande att inte arbeta. Hur är det möjligt att man tjänar mer på att inte arbeta än på att arbeta?

Så länge det varje vecka rapporteras om områden i Sverige dit brandkåren och ambulans knappt vågar åka kommer medborgaren inte heller känna sig trygga. Lös det! Visa handlingskraft, så vi kan känna oss trygga.

EU som organisation svajade rejält vid inströmningen av migranter då man bara värnade om sina egna nationella gränser. Detta var nog det allvarligaste felsteg som politiker gjort det senaste decenniet. Hade man infört gränskontroll vid EU:s yttersta gräns, lagt Europas totala insats dit, värdigt och effektivt genomfört en asylprocess och fördelat flyktingarna till EU:s alla medlemsländer så hade Brexit aldrig hänt. Då hade européer inte velat stänga sina gränser, man hade känt trygghet i att EU som system fungerar. Globalisering är något positivt, och vi har en medmänsklighet som vid trygghet är fantastisk. Den som kan visa på en politisk vision med konkreta förslag som ökar tryggheten kommer att få min röst den tredje söndagen i september 2018!


Jaha, vad hände där?

Det svänger fort. I morse möttes jag av en sex-åring som vägrade gå upp. Hon grät och hade tydligen mer krämpor än en sjuk 100-åring. Jag försökte förklara för henne att det är fredag, att det är sista dagen på denna veckan hon måste gå upp tidigt och att vi snart ska ha fredagsmys och sova så länge vi ville på lördagen. Jag försökte med alla tricks i boken, men inget bet på henne. Till slut var det dags att fysiskt lyfta henne ur sängen så vi inte skulle bli allt för sena. Allt denna morgon gick på samma dåliga sätt, trauma, gråt, inte vilja äta, inte vilja klä på sig, inte plocka av maten. ALLT var fruktansvärt och fel! Peaken kom när Hugo snodde en boll för henne, samma tårar flödade ner för kinderna som när hon trillat och skrapat upp båda knäna. Mitt i denna process lyckades hon också få in att jag är ‘världens absolut sämsta mamma’ tre gånger.

Väl ute kunde hon ändå gå, de där morgonkrämporna var borta. Hon började mjukna upp lite. Kanske fanns där lite hopp om att traumat var över…för denna gången.

Vid skolan mötte kompisar upp och Elin sken upp som en sol. Hon gick helt plötsligt med stolta steg över skolgården, gick in och hängde av sig väskan och kom tillbaks till mig och skulle säga hejdå. Hon hade en lapp med sig. ‘Mamma, titta vad jag gjort till dig’ utbrister hon. Jag ser hjärtat och våra namn och en blomma/människa. Jag frågar vem det var. ‘Det är du mamma, du är ju världens bästa mamma och jag älskar dig’. Hon gav mig en puss och gick iväg. Kvar stod jag, och undrade vad som hänt. Inom loppet av 30 min har jag gått från att vara världens sämsta till världens bästa mamma. Vad hände med min så annars goa, omtänksamma och lugna lilla flicka.
15139752_10154818415318474_840843668_n kopia
Tonåren, jag har fått en försmak på vad som väntar….

Trevlig helg!


Är det ditt barn som kallar andra för hora?

I media har det skrivits om moderaten som kallade en annan politiker för hora och att hon kan fara åt helvete. Jag tycker att detta är vidrigt. En vuxen människa som vill vara med och forma vårt samhälle uttrycker sig så nedvärderande om en annan människa. Men jag blir riktigt arg, inte enbart för denna moderat som inte tänkte efter. Jag blir arg för att begreppet hora är så otroligt förankrat i vårt samhälle, som ett medel att nedvärdera varandra. På skolgården hör jag ofta barn som skriker hora till varandra. Vart kommer detta ifrån? Jag blir så arg så jag skakar. Varför har barn inte respekt för varandra?

Och vi vet ju att i stort sett alla som blir kallade hora inte tar betalt för sexuella tjänster, det vill säga de är inte prostituerade. Det är enbart ett sätt att nedvärdera varandra, att du inte är värd lika mycket som jag. Jag vägrar se framför mig att min dotter ska bli kallad hora. Jag vägrar se framför mig att min son kallar en flicka för hora. Det är totalt oacceptabelt. Detta språkbruk kan till och med hittas på förskolan! Är det vi föräldrar som lär barnen detta? I så fall så är det dags att växa upp och inse att vi föräldrar har en uppgift, vi ska fostra våra barn så de kan leva i respekt med andra människor i samhället, i ett förhållande, på arbetsplatsen, i skolan. Och ingenstans finns det plats för begreppet hora i dessa sammanhang. Ärligt föräldrar, barn påverkar varandra i skolan, men någonstans kommer det ifrån, de har inte hittat på detta själva. Och för er som anser att det inte är så farligt, tänk efter hur det skulle kännas om du själv skulle bli nedvärderad på jobbet på vidrigaste sätt möjligt och nu är du vuxen, inte en flicka som kanske känner osäkerhet inför vem hon är och hur hon ska bli.

SKÄMS FÖRÄLDRAR! Är det inte dags för en revolution mot den brist på respekt som finns för varandra i samhället? Världen blir bara bättre om jag själv bestämmer mig för att bete mig bättre och agera därefter.

Och lärare, inför nolltolerans mot detta nedvärderande begrepp och återrapportera varje gång till föräldrar och ställ krav på konsekvenser om ingen skillnad sker. Nu får det vara nog!